Borta bra - Emma bäst

Igelström tillbaka i Europa: Kärleken finns på andra sidan jorden

Efter en vår och sommar med Emma, Emma och ännu mer Emma blev det tyst kring fröken Igelström.

I höst har hon funnit kärleken, harmonin och simningen i Melbourne.

Det är en "ny" Emma Igelström som i dag börjar jaga medaljer vid kortbane-EM i tyska Riesa.

Mellan presskonferenser, träningar och försöken att komma

i kapp med sömnen efter resan från Australien får Sportbladet en pratstund med Emma Igelström.

Hektiskt?

- Jo, men det är enbart roligt nu. Det gör ingenting.

Lika roligt var det inte med all uppmärksamhet för några månader sedan.

Emma radade upp succéerna under några månader: två guld och ett brons i kortbane-EM i december i fjol, två guld och ett silver på kortbane-VM i april och två guld och ett brons i långbane-EM i augusti.

Samtidigt gick hon ut och berättade om sina ätstörningsproblem. Det blev en väldig fokusering på Emma Igelström.

När vi pratades vid i augusti, just efter EM-succén i Berlin, sa du att du skulle ha semester för första gången i ditt vuxna liv och smälta allting som hänt - hur gick det?

- Jo, jag kunde smälta det mesta. Jag hade tre veckors semester, åkte till Franska Rivieran och slog av mobilen.

Slå av mobilen - det måste vara historiskt för Emma Igelström?

- Ja (skratt).

Emma blir allvarligare:

- Det gällde att hitta harmonin och vardagen i livet igen.

Gjorde du det?

- Ja, men egentligen först de senaste veckorna när jag varit i Melbourne.

Vad har du gjort i Melbourne?

- Jag åkte dit efter världscupen i New York. Jag hade fått tips om en bra klubb att träna i där. Jag tränade fram till världscupen därnere i helgen och ska ner igen i vår.

Det gick inte att få riktig ro i Stockholm?

- Jag har alltid kört de här långa träningsperioderna i Sverige. Men jag har inte varit i den situationen att så många sliter i en och vill att man ska vara med på allting. Därför var det skönt att få komma iväg och bara koncentrera sig på träningen. Det var det sista lilla extra som behövdes.

Vilka tränar du med i Melbourne?

- Jag tränar för en australiensare, Ian Pope. Andra simmare är till exempel italienaren Rosolino, Lindsay Benko från USA och australiensaren Welsh.

Vad är det som är så bra där?

- Det är ett litet team - sju till tio simmare varje gång. Simningen är stor i Australien och det finns hur mycket resurser som helst, teknikanalyser och så.

- Jag har tränat mer bröstsim, olika tekniker. Pope är mycket bra på teknik. Sedan är det inspirerande att träna med så många bra simmare. Och jag får långbaneträning redan från januari. Jag tänker åka dit där i vår igen.

Allt med sikte på OS 2004?

- Jajamen.

Är det en annan Emma nu än i somras?

- Ja, jag känner mig mer avslappnad. Känner en trygghet i mig själv.

Varför?

- Det är många olika anledningar. Men jag vill inte gå in på vilka.

Hur är det med kärleken?

- Hm, den finns där kanske på andra sidan jordklotet. Jag vill inte säga mer.

Hur är det med formen då?

- Jag hade inte åkt till Australien om jag hade velat toppa formen till EM. Men jag har flera mycket bra tävlingar i kroppen. Och det gick bra i helgens världscup (seger på alla tre bröstsimsdistanserna och europarekord på 200 meter).

Vilka distanser ställer du upp på?

- 50, 100 och 200 meter bröst. Och så ska jag testa 200 meter medley för första gången. Sedan är det lagkappen 4x50 meter medley.

Vad ska vi ha för förväntningar?

- Jag siktar på att gå in och vinna bröstsimsdistanserna. Dumt vore annat. Men alla konkurrenter är där utom brittiskan Zoe Baker. Det blir det tuffaste motståndet jag haft i ett kortbane-EM.

Men ett kortbane-EM är väl inte mycket att hänga i julgranen?

- Jodå, mästerskap är mästerskap. Och jag tävlar för mitt land. Det är det bästa som finns.

Det är en "ny" Emma Igelström, men hungern efter mästerskapsmedaljer finns alltså kvar.

Då lär inte konkurrenterna ens hinna se någon ny Emma.

Sex snabba frågor till Emma Igelström

Har köpt ny lägenhet i Vasastan

Johan Flinck