Jämnt skägg – tacka Berget för det...
Han gjorde vad han skulle
GLASGOW. Jämnt skägg inför returen?
Tacka Jo Inge Berget för det.
Norrmannen gjorde det som krävdes på Celtic Park:
Målen som gör att Åge Hareides MFF är ett mål från Champions League.
Ett skott, ett mål, för Malmö.
Som ett mantra har tränare Hareide senaste tiden upprepat att det handlar om hopp och tro. När fans och medier tvivlat, då har han själv, spelare och ledare i Malmö FF fortsatt att tro, hur hopplöst det än låtit runtomkring.
Som i returerna mot Sparta Prag och Salzburg gånger två.
Så jag frågade på presskonferens inför Celtic borta:
Vad krävs för resultat på Celtic Park för att ni ska tro på det igen hemma på Swedbank stadion? Kan ni fortfarande tro med ett måls underläge? Två måls underläge?
– Definitivt inte två mål, det är en sak som är säker, sa norrmannen och skrattade.
– Det vore en enorm uppgift att göra tre mål på Celtic, jag tror de kan försvara betydligt bättre än Salzburg. Salzburg kanske är vassare offensivt men Celtic kan försvara.
Efter tio minuter stod det 2-0 till Celtic, och jag ångrade att jag i stället inte hade frågat Hareide:
Har ni någon aning om vad som väntar?
Ett skolboksexempel
Åge Hareide valde att låta Nikola Djurdjic ställa sig framför Celtics skicklige mittback Virgil van Dijk, för att ta bort holländaren ur uppspelsfasen. Något som i efterhand framstår som en felbedömning. Celtic exploderade direkt på avspark, och när släpande anfallaren Magnus Wolff Eikrem kom fel i positionsspelet kunde hemmalaget forsa fram mot nio halvt paralyserade MFF:are.
Stuart Armstrong sprang rakt igenom från vänster, lämnade över till Stefan Johansen som med ögon i nacken frispelade Leigh Griffiths på ett tillslag – 1–0.
Det var ett skolboksexempel på hur skickliga fotbollsspelare kan utnyttja en motståndare som inte bara står stilla, utan också står stilla på fel ställen.
Jag skrev i krönikan inför matchen att Malmös nya backlinje inte är tillräckligt samspelt, att ska MFF lösa det här måste lagets försvarsspel fungera över hela planen.
Det gjorde det inte.
Inte alls.
I tionde minuten stormade Celtic fram till en ny hörna på Yoshimar Yotuns kant, Griffiths screenade Johan Wiland, och Nir Bitton flög över Rasmus Bengtsson för att trycka in 2-0 med huvudet.
Övermäktig ljudkuliss
En match som skulle handla om att få ett resultat med sig hem, blev en match som handlade om att hålla siffrorna nere.
Slutsatsen måste bli att Malmö inte varit förberedda på det som väntade. Men vem är jag att klandra dem, jag har sett fotboll live på fem kontinenter och trycket på Celtic Park går in på toppen av listan. De tusen MFF-fansen på plats kämpade tappert men för ovanlighetens skull mot en övermäktig ljudkuliss.
Fotboll är nu aldrig riktigt så enkelt som det kan se ut, och växelverkan kan få stora effekter.
Celtic drog av förklarliga skäl ner på tempot, tog ett steg tillbaka, det är tidigt på säsongen, de har inte ben för 90 minuter, som Hareide uttryckte det på presskonferensen.
MFF:s bolltryggaste spelare Nikola Djurdjic och Vladimir Rodic var de MFF-spelare som lät sig påverkas minst av den inledande överkörningen. Sakta men säkert tog sig Malmö in i matchen när Rodic och Djurdjic inte bara gav nödvändig längd åt anfallen utan också visade att det gick att hota Celtics backlinje ganska enkelt.
Hareide: Vi är favoriter nu
Men när Djurdjics skott smet utanför, och Rodics avslut gick över, då klev mannen med det stora skägget fram, två gånger om:
Jo Inge Berget vräkte in 1-2 i bortre gaveln efter ett inlägg från Eikrem som Mikael Lustig kom snett på.
Jo Inge Berget dundrade upp 2-3 i nättaket med matchens sista spark.
Aktioner och prestationer som gör att allt det som hänt innan och däremellan plötsligt är av mindre betydelse.
Att Anton Tinnerholm naturligtvis skulle rensat undan bollen, och att Johan Wilands position var tveksam vid Celtics tredje mål, behöver Malmö inte grubbla så mycket på i kväll.
På presskonferensen frågade en skotsk journalist Åge Hareide vilka som är favoriter nu?
– Malmö, sa norrmannen och log.
De var på väg mot ett mardrömsresultat men fick med sig snudd på ett drömresultat. I alla fall ett resultat som är fullt realistiskt att vända, 1–0 räcker, och då är Markus Rosenberg och Enoch Kofi Adu tillbaka.
Plus Jo Inge Berget med ett ännu större skägg.