Vakna nu, Tre Kronor
Om sex dagar börjar slutspelet – då måste alla barnsjukdomar vara borta
PRAG. Ja, vilken plattmatch det blev mot Tyskland, dagen efter kollapsen mot Kanada.
Onödigt spännande ända in i slutet och först när slutsignalen kom och det fortfarande stod 4–3, gick min puls ner till en hälsosam nivå igen.
Det är dags för svenskarna att vakna.
Om sex dagar börjar slutspelet.
Då måste alla barnsjukdomar vara borta.
Sverige har varit suveränt på att ta kommandot och en tidig ledning i alla matcher hittills.
Men sedan har det kommit obegripliga svackor då allt har rasat.
Det började redan i första träningsmatchen mot Ryssland innan VM då 5–0 blev 5–4.
Mot tjeckerna ledde Sverige med både 2–0, 3–1 och 4–2, men tappade till 5–5 innan de kunde vinna på straffar.
Och mot Kanada blev 3–0 och en magnifik förstaperiod till 4–6 till slut.
Precis samma sak hände mot tyskarna.
En snabb ledning med 2–0 blev till 2–2 och i det läget krävdes några riktigt svettiga räddningar av Jhonas Enroth för att det inte skulle svänga helt i andra perioden.
Sverige har inte förlorat en förstaperiod så här långt i turneringen.
Nu måste de lära sig att spela bra i alla tre.
Hög tid att lösa gåtan
Jag lyssnade på både Pär Mårts och spelarna efter matchen i går och de är alla medvetna om lagets svagheter, men har ännu inga svar på hur de ska lösas.
Det är bara två matcher kvar att lösa den gåtan.
Mot Schweiz på lördag och Frankrike på måndag.
Det mest positiva?
Det kan bara bli bättre. Mycket bättre.
När Tyskland gjorde 2–2 vandrade tankarna iväg till VM här i Tjeckien för 23 år sedan.
I Prag 1992 slutade Sveriges matcher i gruppspelet så här:
Polen 7–0, Italien 0–0, Tyskland 2–5, Finland 1–3, USA 4–4.
Det var senast Sverige förlorade mot tyskarna. Hela Sverige var i uppror. Det var det sämsta gruppspel Sverige gjort. Laget hankade sig till slutspel som fjärde och sista lag och en poäng före Italien.
Tre Kronors värde var nere i tre öre. Om ens det.
Söderström spikade igen
Det var bara förbundskapten Conny Evensson som satt lugn.
Han anade väl vad tre av lagets stortalanger var mäktiga – Mats Sundin, Peter Forsberg och Michael Nylander.
Samtidigt visste han att ett VM-avgörs i slutspelet.
Det blev 2–0 mot favoriterna Ryssland i kvartsfinalen, då Tommy Söderström spikade igen och Mats Sundin växte till en jätte.
Det blev 4–1 mot Schweiz i semifinalen.
Och så 5–2 mot Finland i VM-finalen, där Arto Blomsten avslutade med att slå sista pucken i tom kasse.
Sverige har sällan varit så överlägsna i ett slutspel. De var inte ens hotade. Så vis av erfarenheten hoppas jag på samma scenario nu.
Det ska jävlas längs vägen för att det ska sluta lyckligt för Tre Kronor.
Det är ett historiskt faktum.
Spelarna själva verkade i alla fall lugna efteråt. Staffan Kronwall menade att det kanske var bättre att vinna med 4–3 än 10–0 som kanadensarna gjorde mot samma tyskar.
Då är det lätt att segla iväg, som han menade.
Nu är de svenska spelarna medvetna om sina brister och de har fortfarande några matcher på sig att åtgärda dem.
Finlands supermålvakt Pekka Rinne höll nollan för tredje matchen i rad då finländarna slog Slovenien med 4–0.
Trots smällen i premiären mot USA – 1–5 – har finländarna släppt in minst mål i hela VM.
Lite lustigt att sitta på Sverige– Tyskland och så börjar tusentals tjecker skandera ”Jaromir Jagr, Jaromir Jagr” och hoppa i bänkarna så hela pressläktaren gungar.
Men över 16 000 åskådare igen. Den här VM-turneringen slår alla rekord.