Lägg ner gnället, skaffa ett jobb – det är inte synd om ståplats
Lasse Anrell om ståplatskulturens baksida
Jag lämnade landet i protest mot att Sonja Aldén blev så skändligt förnedrad i schlager-SM förra lördan.
Det finns gränser.
Jag kommer tillbaka och upptäcker en huvudstad som är fullständigt lamslagen av en massa bråkstakar som tycker så fruktansvärt synd om sig själva...
Visst är det lite patetiskt.
Det är väl aldrig synd om ståplats? Herregud, jag har varit ståplats under 20 år av mitt liv, jag vet nog fan vad ståplats kan ställa till med. Det är inga tepartyn de bjuder sin omgivning på, direkt.
Jag tycker ståplats ska vara stolta för att de bjuder svensk klubbidrott i allmänhet och svensk fotboll i synnerhet på det enda av klass som finns där.
Men synd om dem? Knappast. Synd om dem är det i-n-t-e.
Ståplatsens själ – hur ser den ut?
Ja, inte är den vacker. Inte är den finstämd. Inte är den nyanserad. Den ropar så fort en hemmaspelare blir tacklad i Örnsköldsvik, den gör neandertal-analyser när en Luleåspelare blir utvisad, den ser ut som en snustuggande byfåne när en Färjestadspelare blir knuffad.
Den skriker hora och jude och den gapar betydligt värre saker så fort en spelare har för mycket frisyrgelé.
Och då har jag inte ens nämnt ståplats i Linköping.
Banderoller och uh-uh-uh
Den skriker ”rom” så fort Zlatan visar sig och den gör omsorgsfulla variationer på Zlatans bokomslag så att det står ”Jag är zigenare” på banderoller i Italien. Den buar och gör uh-uh-uh-ljud när Balotelli har bollen.
Den skriker ”Argentina” så fort en polis visar sig.
Den gör banderoller om vilken husvagn Zlatan sovit i den senaste tiden. Och den går på hockey eller sitter hemma och bojkottar och den skriver i stället foruminlägg som det här fullständigt autentiska från en Djurgårdssupporter under derbyt i torsdags kväll:
”Namn: Stadion kokar
Sänt: 2012-02-16 20:30
Vill bara säga innan jag blir bannad igen: Fy faaaaaaan vad jag hatar DIF Hockey! Innerligt! Hatar ALLA där! Spelare, ledare, ALLT!
Spelar ingen roll vad fittorna i DIF Hockey gör i framtiden, den är död. Jag har följt hockeyn sen ca 1985, men ger här och nu ett heligt löfte jag aldrig kommer bryta: Jag kommer ALDRIG i mitt liv sätta min fot på en DIF Hockey-match igen. Jag har aldrig känt mig så pissad på av nån DIF-förening som denna. Äckliga jävla sopor, gå och skjut er själva i en gränd. Jag skulle personligen kunna bränna ner DIF Hockeys lokaler, jag hoppas skitföreningen konkar och aldrig visar sitt fula fittnylle igen. Ett bra första steg är att ni åker ur. JAG SKA PISSA PÅ ER GRAV, DIF HOCKEY! HATAR ER ALLA HOROR!
Får följa fotbollen istället, dom kan omöjligt pissa på en på samma sätt, får man hoppas.
HOOOOOORA!!!”
Det är ståplats ansikte. Ett av dem.
Mycket kan man säga om det ansiktet, men synd om det – det är det aldrig.
Släpp offerrollen
Så kamma er, torka tårarna, ta av er offerrollen, kasta törnekronan, sluta gnäll som klimakteriegubbar, skaffa er ett jobb och bete er som folk och stötta era lag i stället.
Resten kan ni överlåta till vuxna runt omkring er.
Mitt bästa Mats Sundin-minne? Självklart vårt pokerspel på Four seasons i Vancouver. Han spelade av mig alla kamerobjektiven och min dator. Kul tv, typ.
Ljungberg och Henry ihop skulle lyfta Arsenal igen. I alla fall den här veckan.
Varför skulle City sälja Guidetti till en tysk klubb? Bring him home, boys.
I tisdags skrev jag att Dick Axelsson fått sparken av Modo. Det var ovanligt fel. Bara att be om ursäkt.
Sonja Aldéns album kommer sjunde mars. Jag får hålla mig till dess.
Anja Pärson såg ut som en pensionär i går.
Min ståplatsvän i Neapel kunde 27 olika ord för Zlatans ursprung.
Mitt bästa Kenny Jönsson-minne? När han dominerade mixade zonen totalt efter OS-guldet i Turin.
Vad jag gjorde i Neapel? Såg operan Lucia di Lammermoor på San Carlo. 
till allt – utom lokalen som var .
Dog inte den där Vasaloppsutmaningen från Northug lite när man fick veta att han får en miljon.
Att Östersund skulle få OS är lika troligt som att Norge inte får det igen...
Jag såg Milan–Arsenal på en restaurang i Rom och på slutet hejade dessa blodtörstiga Zlatan-hatande romare på Milan och Zlatan och hånskrattade åt det engelska försvarsspelet och inte en enda kallade honom rom längre som de gjorde när jag kom in på krogen.