Åshöjden-tecknaren Reijo Stävenborg är död
Dottern: Det var en stor stolthet i hans liv
Publicerad 2017-03-18
Med pennan som trollstav gav han liv åt karaktärerna i Åshöjdens BK.
Nu har Reijo Stävenborg ritat sin sista teckning.
– Vi har fått väldigt mycket brev efter hans bortgång. Många beskriver längtan efter att Buster skulle dimpa ner i brevlådan och hur de sträckläste, berättar dottern Annika, 41.
Reijo Stävenborg, eller Piippo som han hette tidigare, föddes i Finland 1944 och kom till Sverige 1962. Han jobbade som illustratör och gravör och har haft uppdragsgivare som Kosta Boda, Aftonbladet och Sveriges television.
Blev 72 år
Mest känd blev han dock för sitt samarbete med Max Lundgren, som skrev Åshöjdens BK. Författaren gick bort 2005 och nu har även Reijo Stävenborg lämnat jordelivet. Den kände serietecknaren blev 72 år och begravdes i Luleå under torsdagen.
– Han fick en demenssjukdom och var sjuk de sista tio åren. Det blev en successiv försämring och den 19 februari fick han sin vila, berättar dottern Annika Stävenborg.
För henne, storebror Lars och lillasyster Matilda var Buster och många av teckningarna däri en stor del av barndomen.
– Jag kommer ihåg pappa som lycklig när han tecknade. Bagarn, Hitte-Joel, Edward... Det var en stor stolthet i hans liv. Många läste tidningarna och uppskattade det han gjorde, säger Annika.
Självlärd tecknare
Reijo Stävenborg var väldigt idrottsintresserad men som utövare föredrog han basket, friidrott, racketsporter och golf före fotboll.
– Han var väldigt noggrann med att ha kroppen i fysisk rörelse. Hans bröder har berättat att han kunde bli framgångsrik om han valt den sportsliga banan, men konsten fångade honom tidigt. Han var självlärd och har ritat sedan han var barn. Han har alltid gått med papper och penna och levde för att uttrycka det han såg, berättar Annika Stävenborg.
Kunde han identifiera sig med någon av karaktärerna i Åshöjden?
– Vi har aldrig pratat om det, men jag tror att han hade sagt Hitte-Joel. Pappa kom hit som pojke från Finland och kunde inte språket över huvud taget. Utanförskapet är en likhet, men han valde att bo kvar, etablera sig och komma in i samhället. Pappa kämpade själv med en klassresa och brann för sociala frågor, säger Annika Stävenborg.
DOKUMENT: Ungdomsböckerna hänförde flera generationer – Erik Niva åkte till bygden där allt startade (publicerad 18 mars)