Nu ligger vi här och undrar hur det kunde bli så fel
JÖNKÖPING. Linköping leder SM-finalen med 2–0 i matcher.
I en final där de flesta experter hade HV som storfavorit.
Jag själv och Lasse Anrell var helt fel ute när vi satt och spekulerade bak i den Rosa Bussen.
Vi trodde HV skulle vinna lätt.
Nu ligger vi här i natten i våra spartanska och småkyliga husbilsbäddar, tittar tomt i taket och undrar hur det kunde bli så fel.
Så jag får ta mitt ansvar och ta det tuffa jobbet att försöka svara på SM-finalens fem hetaste frågor:
Varför leder Linköping den här SM-finalen med 2–0 när det bara skulle vara en transportsträcka för småländska HV?
– Det svaret är faktiskt ganska enkelt. Så här långt har Linköpings trupp varit bredare. Östgötarnas tredje- och framförallt fjärdekedja har varit klart bättre än motsvarande kedjor i HV. Linköping och HV har hockey-Sveriges två bästa förstakedjor, men de tar ut varandra i det taktiska kriget. I det läget blir ofta tredje- och fjärdekedjorna de som avgör den här typen av matcher – vid sidan av lagens power play. Och där har Linköpings Kim Staal, Patrik Zackrisson och Tim Eriksson varit överlägsna. De har avgjort två finaler i rad.
Hur ska HV då kunna vända det här?
– Ja, den frågan har jag funderat på sedan slutsignalen gick. Det har gått ett par timmar nu. Och jag har fortfarande inte hittat något svar. HV:s tredje- och fjärdekedjor känns plötsligt väldigt tunna. Fjärdekedjans center Andreas Falk gör ett jättejobb defensivt, inte minst i box play. Men vad har Eric Johansson och Johan Lindström åstadkommit så här långt? Nada, som spanjorerna säger. Eller David Fredriksson, Jari Kauppila och Björn Melin? Inte ett skvatt. Båda kedjorna står på noll efter två matcher. Det gör också andrakedjan med Per Ledin, Jan Hrdina och Andreas Jämtin. Det är den gåta Kenta Johansson måste lösa.
Är inte Janne Karlsson en smartare coach än Kenta Johansson. De tråkade ju ut HV i den här matchen och när lägena kom slog de till - obarmhärtigt?
– Sant. Men jag har all respekt för Kenta. Det var enormt små marginaler igår, men Jannes taktik gick hem till hundra procent. Det var inte vackert, det var inte kul att se som åskådare. Men det var effektivt.
Vilka spelare har överraskat mest på dig i finalen?
– Det är två. Patrik Zackrisson och Kim Staal. Finalernas superduo så här långt. De har samlat ihop sju poäng tillsammans på två matcher (3+4). Weinhandl/Mårtensson har fixat fyra poäng (2+2). Men som jag redan varit inne på – det är Weinhandl/Mårtensson som HV koncentrerat sig på att stoppa. Därför är deras facit ändå imponerande, precis som HV:s förstakedja med Davidsson & Co. De har legat bakom allt HV åstadkommit framåt hittills.
Målvakterna, då? De ska ju vara ”halva” laget i en SM-final?
– Ofta är det så, men inte i de här båda första finalmatcherna. Både Stefan Liv och Rastislav Stana har varit bra, men utan att vara matchavgörande på något sätt. Men Liv måste spika igen i Linköping på fredag om inte det här ska avgöras lika oväntat snabbt som många av de tidigare kvartarna och semifinalerna. Men det känns samtidigt som det är det här slutspelets kännetecken. Oväntat snabba avgöranden och totalt rysarfritt. En enda av de 35 spelade slutspelsmatcherna (första kvarten mellan Timrå och Modo) har gått till sudden. Det är faktiskt unikt.