”Hur det känns? Det känns väl rätt bra”

Per Bohman

15 år gammal och redan sjunde bäst i världen.

Men högstadieeleven Irene Ekelund står med ­båda fötterna stadigt på jorden.

– Hur det känns? Det är väl rätt bra, säger super­talangen efter att hon krossat det svenska rekordet på 200 meter.

För 19 år sedan sprang Maria Staafsgård, då 25 år gammal, 23,47 på 200 meter.

I går söndersmulades det svenska inomhusrekordet från 1994 – av en högstadieelev från Värmland.

15-åriga Irene Ekelund har imponerat stort under vintern, men söndagens 23,15 på inomhus-SM i Norrköping var bortom det experterna trodde var möjligt.

– Det är helt exceptionellt att hon är så bra i den ­åldern. Att hon lyckas sänka det svenska rekordet med 32 hundradelar trodde jag aldrig. Superlativen börjar ta slut när det gäller Irene, ­säger den svenska förbundskapten Stefan Olsson.

”Lite överraskad”

Huvudpersonen själv var glad över rekordet men tog uppståndelsen med ro, trots ovanan vid att jagas av journalister.

– Jag blev lite överraskad. Hade ingen aning om att jag kunde springa så snabbt. Det har jag aldrig gjort ens på träning, säger Irene Ekelund.

Visste du att din tid är världens sjunde bästa i år?

– Jo, det sa någon till mig.

Hur känns det då?

– Hur det känns? Det är väl rätt bra.

Superinsatsen befäster bilden av Irene Ekelund som Sveriges kanske mest talangfulla unga friidrottare.

Förbundskaptenen Stefan Olsson vill skynda långsamt med löpartalangen, men tror att hon har rätt typ av personlighet för att inte sväva i väg.

– Hon är fast förankrad i den värmländska myllan, säger han.

”Cool och avslappnad”

Hur ska Irene hantera pressen efter en sådan unik framgång? Hon går fortfarande bara i årskurs nio...

– Det kan vara jobbigt för riktigt unga talanger när de slår igenom så här tidigt, men jag upplever inte att Irene ser det på det sättet. Hon känns bekväm i situationen och har en bra omgivning.

Hur kan hon vara så bra vid 15 års ålder?

– Det är svårt att säga. Men klart är att hon har fantastiska förutsättningar via sina gener, hon har helt enkelt en medfödd talang att springa snabbt med sitt avslappnade steg, säger ­Olsson och fortsätter:

– Irene är dessutom cool och avslappnad vid sidan av friidrotten, men väl vid startblocken känns det som tävlingsdjävulen tar över. Hon har alla verktyg för att bli hur bra som helst.