Gruskungarna vi minns

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-06-22

Sportchansens Lars Nylin listar tio gruskungar inom tennis

Lagom till sommarens stora tennisturneringar i Wimbledon och Båstad har Sportchansens listmakare Lars Nylin tagit fram en lista på tidernas gruskungar.

Här är tio spelare som tennisvärlden alltid kommer att minnas.

10. Ilie Nastaste

Ingen lista över gruskungar utan "Nasty" Nastase. Nastase vann visserligen bara en gång i "grus-VM", Franska Öppna, men hans spel på grus var periodvis det mest magiska som tennissporten visat upp, alla underlag räknat. Rumänen var en trollkarl med bollen och uppfann på egen hand den moderna stoppbollen. Men han kunde också snabbt förvandlas till ett nervvrak som gjorde de enklaste misstag. 1971 i Båstad var en av många gånger som "Nasty" fick till det, då vann han turneringen.

9. Thomas Muster

Österrikaren var knappast den roligaste spelaren att titta på. Han var definitivt en av de värsta att spela mot. Efter att ha råkat ut för en smitningsolycka och fått ett knä sargat fick Muster fokusera på just grusspel. Det gjorde han med förödande disciplin och kraft. Muster, vinnare av Franska Öppna 1995 och totalt 40 GP-titlar, såg smått besviken ut om det inte blev femsetare.

8. Gustavo Kuerten

Den skönspelande brassen var rankad nummer 66 i världen då han vann Franska Öppna 1997. Senare visade "Gugu" två gånger om, 2000 (mot Magnus Norman) och 2001, att detta inte var någon tillfällig lidnersk knäpp. Kuerten dominerade också i de andra stora grusturneringarna - Hamburg och Rom. Hade inte hans höfter stoppat karriären i förtid skulle Kuerten troligen funnits några positioner högre upp på listan.

7. Sergi Bruguera

Killen som inledde den moderna spanska eran. Vann Franska Öppna två gånger, 1993 och 94, och spelade final även 1997. Bruguera var en sanslös löpare som på fritiden träningscyklade med Tour-vinnaren Miguel Indurian och tycktes njuta av övningen.

6. Ivan Lendl

Det är lätt att minnas tjecken som en butter muskelspelare som med sina pardonlösa topspins tråkade sina motståndare till förluster. Men det går inte att komma undan Lendls 19 Grand slam-finaler - bara Federer har fler - och tunga meriter även på grus: tre Franska Öppna, två ytterligare finaler, 28 GP-titlar.

5. Guillermo Vilas

Den argentinske eleganten vann visserligen bara en gång i Franska Öppna (mot Brian Gottfried 1977). Men han spelade tre ytterligare finaler mot bästa motstånd (två gånger Björn Borg, en gång Mats Wilander) och vann totalt 46 GP-titlar på grus. I ett skede vann basllinjemästaren från Buenos Aires 53 matcher i följd på grus. Rekordsviten slogs först av Nadal och skulle ha blivit ännu längre om inte Vilas i match 54 stött på en viss Ilie Nastaste utrustad med en djävulsk dubbelsträngad racket, varefter Vilas helt enkelt lämnade banan i protest. "Spagettiracketen" förbjöds strax efteråt.

4. Roger Federer

Federer tog efter årets triumf i Franska Öppna ett jättekliv på den inofficiella rankingen över alla-tiders-gruskungar. Märkligt nog nämndes han tidigare sällan bland dessa. Trots två finaler i Franska, trots fyra vinster i Hamburg och mängder av finaler i t ex Rom och Monte Carlo. Schweizaren hamnade helt enkelt i skuggan av den fenomenale ettan på denna lista.

3. Mats Wilander

Cool som en katt. Till synes aldrig nervös även i den mest sanslösa femsetare. Växjökillen var bra på alla underlag - är till exempel den ende som vunnit två titlar på alla tre underlag - men var extra grym och disciplinerad på grus. Wilander vann Franska öppna tre gånger och besegrade bland annat Vilas och Lendl i finaler. Han spelade dessutom ytterligare två finaler. I Båstad vann Wilander tre gånger: 1982, 1983, 1985.

2. Björn Borg

Rent statistiskt är Borg den suveräne gruskungen med tre vinster i Båstad bland sina många titlar på underlaget. Totalt sex titlar i Franska Öppna - varav två titlar som togs utan setförluster - är bara den statistiska toppen på grushöjdaren Borg. Han förnyade grusspelet som ingen annan före eller efter honom. Där fanns dessutom känslan att om inte Borg hade pensionerat sig så tidigt hade det kunnat bli åtskilligt mer. Men det finns en spelare som gjort i princip samma bedrifter, i en tuffare tid och konkurrens. Därför får Borg nöja sig med att vara historiens näst bäste grusspelare.

1. Rafael Nadal

Det finns definitivt mer sand på Mallorca än i Södertälje. Men möjligen finns det också mer grus. Mallorcasonen Nadal var den förste att verkligen utmana Björn Borg som bäste grusspelare någonsin. Han upprepade Borgs fyra raka vinster i Franska Öppna, 2005-08. I ett skede vann Nadal 81 raka matcher på underlaget, ett förkrossande rekord. Innan årets Franska Öppna hade han spelat 48 femsetare på grus och vunnit samtliga. Världsettan Rafael Nadal är tidernas grusetta. Men det skvallrar också om att Robin Söderling gjorde en helsikes match då han i årets franska öppna besegrade spanjoren.

Bubblare bland manliga gruskungar: Jim Courier, Michael Chang, Manuel Orantes, Adriano Panatta, Rod Laver och givetvis Gustav V.