Getafe på Viasat Golf – Viaplay – tackåhej

– Uuuuuääähhh!

Nej, det spelades ingen Premier League-fotboll ikväll.

Det var bara Viasat-kunderna som spydde lite över vardagsrumsgolvet.

Så kom det då, beskedet vi visste skulle komma och som vi har väntat på sedan Viasat i oktober meddelade att de köpt in en massa ny, flottig fotboll.

Eftersom rättigheter kostar pengar så måste priset ”justeras” en aning, kommunicerades det från Stenbeck-borgen.

”Justeras” är pressrelease-svenska.

I de här sammanhangen betyder det att ”nu jävlar ska vi dra in cash, käka kaviar och bada bidé”.

Redan i oktober, när Viasat ”justerade” sitt rättighetsutbud och köpte in spansk, italiensk och fransk fotboll, skrev jag att de är på god väg att skapa sig ett oinskränkt makt över den tv-sända internationella toppfotbollen, att det börjar likna ett tv-monopol.

Jag skrev också att de inte har gjort investeringarna för att vara hyggliga mot sina kunder, utan för att tjäna mer pengar.

I dag kom alltså beskedet: ”Ni får betala!”.

Ingen blev väl förvånad?

Alla Premier League-älskare blev förstås jätteglada för den 43-procentiga höjningen.

De betalar gärna 120 kronor extra i månaden för att se ett par nyvaxade ben jogga runt i Palermo.

Och NHL-fantasterna.

Yeeehaaa!

Samma gäller Aftonbladet

Plånboken blev lite smalare men det är det värt.

Getafe på Viasat Golf!

Viaplay – tackåhej.

Att inte de här stora, moderna tv-husen erbjuder en möjlighet att enbart köpa det man är intresserad av – ett NHL-paket eller ett Premier League-knyte för en hundring eller två – är lika obegripligt omodern som det är osmakligt gnidigt.

Man ska inte kasta spjut när man bor i radhus, så visst, jag tycker att samma gäller Schibsted som äger Aftonbladet, och som inte erbjuder sina sportintresserade -abonnenter att enbart betala för de rosa sidorna.

När Viasat köpte de där rättigheterna talades det om att de trappade upp kriget mot konkurrenten C More.

Ett C More som har gått en miljard back på ett par år trots att de har legat på samma höga månadskostnad ett bra tag.

Rättighetsinköpet kunde tolkas som att Viasat nu siktade mot halsen, att det var ett försök att krossa sin konkurrent för gott och vinna herravälde över betal-tv-marknaden.

Höjningen kan tolkas på precis samma sätt.

Är en större fråga

Någon hundralapp till i månaden innebär att smärtgränsen passeras för ytterligare människor.

De som har haft både Viasat och C More kommer att välja bort ett alternativ, och om man inte gillar svensk sport och Martin Beck lutar det nog åt att C More ryker.

Men i grund och botten handlar det om en större fråga än om paketlösningar och kanalplattformar hit och dit.

För – vad är det vi betalar för? Och till vilka?

Som ett lustigt sammanträffande kommunicerades Viasats ”justering” samtidigt som diverse slemproppar hade samlats i Zürich för att bevittna FIF(FL)A's ”Ballon d’Or”-spektakel.

En dyskalkylektiker kan ju räkna ut vem det i slutändan är som pröjsar för alla fallskärmar, sportbilar, agentarvoden och värvningar.

Jag har varit inne på hur osmaklig den här pengacirkusen, korruptionen och cynismen i och kring den internationella fotbollen börjar bli, och på många ställen redan är.

På många arenor i Europa har klubbarna tvingat bort den ursprungliga fanbasen och ersatt knegarna med en trendriktig medelklass som spenderar pengar på 50/50-halsdukar och som varken tycker eller skriker någonting som kan stöta sig med ägarnas mål och visioner.

Ylar i silly season-kvällen

Den typen av fotboll, eller konsortium, kan dra åt helvete.

När och var går smärtgränsen?

När börjar människor värdera och tänka om kring sina surt förvärvade och skattade hundralappar.

Jag har gjort det och jag kan ändå dra av mina kostnader på företaget.

Det finns mer genuina alternativ runt knuten, för de här hundringarna kommer man åt en hel del verklig idrott.

Det räcker till en stol eller ståplats någonstans där man kan skrika på en domare, psyka en motståndarmittback, eller kramas med en helt okänd människa bara för att ni är så in i helvete glada över samma sak.

Går det verkligen att fylla både arenor och tv-soffor?

Överallt, hela tiden?

Tänk på det när ni sitter och ylar i silly season-kvällen, över att en askorkad anfallare med snabb bil och taskig kvinnosyn är på väg till Manchester City.

Eller nästa gång ni betalar era räkningar.