Sverige har förlorat en av sina största motorsportprofiler

Ett hjärta fyllt av värme, vilja och motorsport har slutat slå.

Mitt under ett lopp.

På något sätt känns det självklart att det var så Ove Anderssons liv skulle sluta.

Sverige har förlorat en av sina största motorsportprofiler och motorsportvärlden en av sina största människor.

I går avled Ove ”Påven” Andersson sedan hans bil oskyldigt blivit inblandad i en olycka med en lastbil under Milligan Trial Oldtimer Rally i Sydafrika. Sedan ett år tillbaka bodde den 70-årige svensken i landet där han bedrev hotellverksamhet.

Men vid sidan av hotellivet var fortfarande rallysporten en stor del av hans liv och det var också där som hans varma engagemang för motorsporten en gång började, även om han för den yngre generationen är mest känd för att han varit stallchef för Toyotas F1-stall och var med och körde hem japanernas första VM-poäng.

Vann i Monte Carlo

Han inledde sin egen karriär 1961 och var en av världens främsta förare under den tiden då det ännu inte fanns något världsmästerskap, han vann rallyna i Safarirallyt, samt rallyna Monte Carlo och San Remo. Under en period körde han tillsammans med kartläsaren Jean Todt, mannen som är mest känd för att ha varit stallchef för Ferrari under alla de år som Michael Schumacher dominerade F1-scenen.

Efter den egna karriären hjälpte Ove Andersson bland annat finländaren Marcus Grönholm och han arbetade som chef för Toyotas WRC-team. Under 1990-talet tog hans stall med förare som Juha Kankkunen och Carlos Sainz sju VM-titlar och när Toyota lade ner sin rallysatsning kom ”Påven” via Toyotas Le Mans satsning till japanernas nya utmaning.

Formel 1.

Jobbade som konsult

Där lyckades han förena sin kärlek för motorsporten med tysk noggrannhet och japansk teknik. Hans rallystall med 200 medarbetare utvecklades till ett F1-stall med närmare 800 medarbetare och det var Ove Andersson som såg till att skapa ett team av två så skilda kulturer, den tyska och den japanska.

Även om han lämnade positionen som stallchef 2003 stannade han kvar som konslut fram till sin pensionering och han hade sitt skrivbord i Köln kvar till och med förra året. Det vittnar om hur omtyckt han var.

Personligen fick jag glädjen att möta Ove under hans år inom F1, med värme och respekt introducerade han mig för insidan av en sport jag lärt mig att älska och för ett team som trots motgångar arbetade tillsammans mot ett mål. Hans omtänksamhet speglade av sig på medarbetarna, bland annat finns där inget niande – något som annars är en självklarhet på företag baserade i Tyskland.

Men själv trivdes han nog aldrig lika bra inom F1 som inom rallysporten, där känslan är betydligt mer familjär och där hjärtat har får lov att ta en större plats.

Därför känns det på något sätt så typiskt att det var just så han fick sluta sitt liv – under en rallytävling.