Rutin vs Hunger
Niva: Milan Lab gör att inget lag kan matcha Milans erfarenhet – det avgör
MILANO. Milan har ett lag packat med 35-årig erfarenhet.
Arsenal har ett lag fullt av 20-årig hunger.
Milan vinner om de lyckas få sina ben att föryngras – Arsenal vinner om deras huvuden plötsligt blir äldre.
Själv misstänker jag att matchen avgörs i laboratoriet där de tycks vara på väg att experimentera fram evig ungdom.
Det är fortfarande Milano som är mästarstaden.
Det har varit ganska lätt att glömma det när alla nyckelspelare varit slitna och småskadade, när laget hackat sig fram till trötta kryss mot Catania och Lazio och när själva bucklan varit på turné i Sydamerika – men det är ofrånkomligen fortfarande Milano som är mästarstaden.
I går eftermiddag satte sig Carlo Ancelotti bakom ett podium av ekfanér och slog fast vad som gällde:
– Champions League finns i den här klubbens DNA.
Milan är föreningen där Champions League finns i klubbens DNA – och klubben där spelarnas tycks ha en alldeles egen genetisk kod.
När jag landade på Malpensa i går så tog jag mig raka vägen in till centrala Milano. Hade jag i stället tagit A8:an upp mot Varese hade jag kommit till laboratoriet som tycks ha knäckt den eviga ungdomens gåta.
Milan Lab – där åldrandet upphör
Milan Lab är den del av träningskomplexet Milanello som håller en 39-årig Paolo Maldini snabb och som får en 37-årig Cafú att fortsätta orka ånga upp-och-ner för kanten.
Det är stället där åldrandet upphävs och skadorna upphör.
Sedan verksamheten startade för sex år sedan har de svåra skadorna i klubben minskat med 92 procent. Själva menar medicinmännen att de med 70 procents säkerhet kan förutsäga om en spelare kommer att få skadebekymmer i framtiden – Ronaldo förmodligen undantaget – enbart genom att studera hur han hoppar.
– Utan Milan Lab hade vi inte vunnit Champions League två gånger på fem år, konstaterar klubbens chefsläkare Jean Pierre Meersseman.
Match mellan gammalt och ungt
I vissa matcher den här säsongen har de rödsvarta haft en startelva med medelålder långt över 30 år.
Det blir möjligt eftersom en spelare i Milan har längre hållbarhet än en spelare i en annan klubb, och det innebär att inget annat lag kan matcha Milans erfarenhet.
Visst går det att prata om Pato och Paloschi, och visst går det att peka på att Arsenals ynglingar är på väg att växa till sig – men när allting kommer kring är det ändå ett faktum att matchen i kväll står mellan gammalt och ungt.
De ärrade mästarna på den ena sidan, de hungriga utmanarna på den andra.
I viss mån står också matchen mellan två krislag.
Milan har inte vunnit på tre matcher, Arsenal inte på fyra. Säsonger riskerar att implodera i kväll, och egentligen har båda lagen mer att förlora än de har att vinna.
Och det är precis i de lägena som något händer med Milan.
Mätta lejon får tillbaka sin hunger, och formsvackor hävs. Mirakelmännen på Milan Lab får medfarna ben fräscha igen, och plötsligt sitter gamla huvuden på unga axlar.
Mer än någon annan turnering handlar Champions League om att prestera på beställning, och ingen annan brevbärare kan garantera samma exakthet i leveranserna som den som redan kan sin rutt.
En sådan här kväll när det verkligen gäller – när en hel säsong mer eller mindre står på spel – så har det ena laget varit med om allt flera gånger förut.
Det andra laget har det inte.
Arsenal spelar Europas mest sevärda fotboll de dagar när allt stämmer – Marcel Desailly har berättat att det milanesiska omklädningsrummet var förstummat av hur bra The Gunners stundtals var under första matchen – men känslan säger ändå Milan.
I går landade jag i mästarstaden.
Jag tror att det fortfarande är samma stad som jag flyger vidare ifrån i morgon.