Kiavash: ”Pirrade i näsan och kom tårar”

Emelie Fredriksson

Shahrzad Kiavash sjua i Paralympics ett år efter debuten

RIO DE JANEIRO. Ett år efter sitt första triathlon blev Shahrzad Kiavash sjua i Paralympics-debuten.

Missnöjd med simningen – ändå tillät hon sig själv att njuta, om så bara för några sekunder, mitt under loppet.

– När speakern ropar ut ens namn och ’här kommer Sverige’, då måste man höja armarna i skyn. Det bara är så, säger 33-åringen.

Det har samlats en hel del publik längs Copacabana och efter drygt en timmes triathlon ropar speakern ut: "From Sweden, Shahrzad Kiavash” när svenskan passerar läktarna och får ett stort jubel som svar.

33-åringen har just avslutat cykel-delen där hon avancerat efter den inledande simningen som gjorde att hon hamnade långt efter de andra.

När hon hör sitt namn sträcker hon upp båda händerna i luften och fortsätter samtidigt att springa.

– När speakern ropar ut ens namn och ’här kommer Sverige’, då måste man höja armarna i skyn. Det går inte att göra nått annat, det bara är så, säger hon.

"Kom tårar och sånt"

Kiavash sprang i mål på en sjunde plats – och trots att det bara var ett år sedan hon gjorde sitt allra första triathlon i Stockholm handlade allt i dag om prestationen, om placeringar. Det var bara under de här sekunderna, efter dryga timmens lopp, som hon tillät sig själv att njuta också.

– Det pirrade i näsan och kom tårar och sånt. Det var den enda stunden i loppet jag inte var helt inne på det jag gjorde. Jag ville bara känna ’jag är här, låt mig tycka att jag är bra i några sekunder’.

Shahrzad Kiavash fick beskedet om Paralympics-debuten bara veckor innan tävlingen, då det stod klart att Ryssland uteslöts från tävlingarna.

I den oväntade debuten blev orutinen avgörande.

– Den tuffaste simningen någonsin. Havet är inte som att simma i en sjö. De hade lagt den väldigt utmanande och det var vågor överallt. Men det är bra, nu har jag gjort det. Jag tror inte att det kan bli värre än det här, om det inte slänger i mig mitt i havet en stormig natt…

"Frusterad så in i helvete"

750 meter simning, 22 kilometer cykling och fem kilometer löpning tog 1.33,45 för Kiavash, som efter en stark avslutning bara var 24 sekunder bakom sexan, japanskan Yukako Hata, av totalt åtta tävlande i klassen.

– Jag hade ju hon från Japan några sekunder framför mig, det var såklart att jag var frustrerad så in i helvete. Men samtidigt var det ganska skönt att det var över för det var så varmt och man visste att de står där och väntar med handduk och vatten, säger Kiavash.

Debuten i mästerskapssammanhang gav i alla fall rejält med mersmak.

– Det är klart! De ska få se… Om jag hade gjort en bättre simning hade jag fått en mycket bättre placering. Men nu vet vi vad vi behöver jobba på.

Kiavash, som amputerade båda benen bara för fyra år sedan efter en svår blodförgiftning, berättar att det är skönt att känna att det finns mer att ta av.

– Det hade ju varit jobbigt om man hade peakat i debuten. Vi ses väl i Tokyo (nästa Paralympics 2020), om ni är kvar då…