BRYNÄS – en märklig blandning av mirakel, euphoria & ren panik
Brynäs är i SM-final och efteråt pratade jag med legendaren Wille Löfqvist som såg helt utmattad ut.
– Jag vågade inte titta, sa han.
Jag förstår honom. Detta Brynäs skapar en märklig blandning av mirakel, euphoria och ren panik hos åskådarna.
Efter förra matchen pratade jag med tränaren Tommy Jonsson om det märkliga i att Brynäs hade ett liknande läge att avgöra kvartsfinalerna mot Frölunda – också på hemmaplan.
De hade pratat innan om hur de skulle göra.
Sen gjorde de ingenting av det och Frölunda kunde vinna den matchen. Det var panik, skräck och frustration.
Första perioden i går såg exakt likadan ut.
Färjestad körde skiten ur Brynäs. Skott 17-8 till bortalaget. Det var kaos och ren hönsgård och det var bara Färjestads numera rätt dokumenterade oförmåga att göra bra avslut som räddade Brynäs från totalt haveri.
Första SM-finalen på 13 år
Jag frågade Jonsson i går om han såg parallellerna och det gjorde han.
Men i går lyckades han ställa om. I andra perioden kunde Brynäs komma in i matchen igen. Trots ett snabbt baklängesmål. Och matchen svängde igen. Matchavgörande blev Calle Järnkroks 3–2-mål som var en klassiskt skönhetsupplevelse där Järnkrok rundade målvakten och slog in pucken i tomt mål.
Tyvärr för domarna och för dem som tror på en högre rättvisa så föregicks det av en offside. Andra perioden var nyckeln; just när man trodde att Brynäs skulle vika ner sig tog de sig samman och tog tag i matchen. De klarade av att skapa en total scenförändring baserad på mycket skridskoåkning och närstridsspel.
För Brynäs väntar första SM-finalen på 13 år.
Högst sannolikt spelas den mot Skellefteå som körde över AIK igen i går.
Förra SM-finalen spelade de 1999 mot Modo med bröderna Sedin. Brynäs slog ur underläge den gången. Det lär de inte göra nu.
Brynäs har två egna bröderna Sedin i de unga homeboysen Calle Järnkrok och Jakob Silfverberg som spelat ihop i åratal och kan varandra utantill och växlar om med att agera framspelare och avslutare.
Calle Järnkroks pass till Silfverbergs friläge på slutet var mästerlig.
Silfverberg hade å andra sidan 100 passningar i går som var mer eller mindre geniala.
Matchens enda assist fick han dock efter Sebastian Wännströms 2–2-mål. Silfverberg sköt ett skott i stolpen som helt lurade samtliga. Både Silfverberg och Järnkrok var strålande i går. Jag tycker inte de varit det tidigare under den här matchserien, men nu visade de att de kan avgöra även hårda, kompakta matcher.
Däremot bör de nog träna på powerplay under påskledigheten.
Där har de tappat sin unika effektivitet.
Det kommer inte att hålla mot Skellefteå som är ett bättre och skoningslösare lag än Färjestad.
För fortfarande är det nog trots allt powerplayspelet som är nyckeln till Brynäs position det här året och till lagets extrema självförtroende.
Om Färjestad kan man säga att de nog i själva verket var rätt nöjda med att ta sig till semifinal och om man är nöjda med det går man knappast till final.
Ledningen visade tydligt att den var nöjd genom att förlänga kontrakten med tränarna just efter att HV71 slagits ut i kvartsfinalen.
Och varför inte; för ett lag som låg sist i tabellen nästan hela hösten så var det naturligtvis tillräckligt att ta sig till slutspel och sen slå ut arvfienden HV71 och därigenom slapp man löpa gatlopp som några djurgårdare under mars-april.
Klart de är nöjda.
För alla vet ju att frekventa mästare faller tyngst.
Många har varit bra under matcherna mot Brynäs. Men den enda som varit riktigt, riktigt bra är Patrik Lundh.
Han var dock för ensam.