Fullständigt unik idrottshistoria
WIEN. I går vaknade vi och klev ur sängen.
I morse gjorde vi samma sak.
Under de timmar som gått däremellan har det turkiska landslaget rubbat på fotbollssportens alla naturlagar.
Inget av det vi tog för sant gäller längre.
Detta EM, dessa turkar.
Vad gör ni med den här turneringen?
Vad gör ni med fotbollen?
Vad gör ni med mig?
Tre gånger har jag nu gått till en EM-arena för att se Turkiet spela, och tre gånger har jag också sett en dödgrävare som varit klar med sitt jobb.
Han har grävt sitt hål, han har stängt sin kista, han har sänkt ner den till sex fots djup och skyfflat flera famnar jord däröver.
Men likafullt – lik jävla förbannat – står där ändå en vålnad i rödvit turkisk landslagströja och flinar när domaren väl blåser i pipan.
Vad är det med er?
Har ni inte tutat klart snart?
Har ni inte fattat att det finns vissa sanningar som inte går att rubba, saker som gör att jorden fortsätter vara rund och att solen går upp i morgon också?
Förra gången det gjordes turkmirakel gick det ju i alla fall att snoka lite i gömmorna och få fram andra vändningar som kunde jämföras på samma dag.
Nu går det inte längre.
Det här saknar motstycke. Det här är fullständigt unik idrottshistoria som skrivs mitt framför våra ögon.
Kroatien ett knäckt lag
Vi ser ett landslag som världen aldrig någonsin tidigare sett.
Vi ser ett Turkiet som redan nu har förtjänat vartenda bragdguld som delas ut under hela detta århundrade.
Det enda hindret är om juryn var lite för snabb på hanen, om den redan hann dela ut medaljen till någon annan i går kväll.
Sannsagan hade ju redan ett perfekt lyckoslut.
Ivan Klasnic hade kämpat sig hela vägen upp igen efter sin dramatiska njurtransplantation. Bara ett drygt år efter att han låg på dödsbädden så hade han nu spelat EM-kvartsfinal.
Och han hade avgjort den.
Kroatien hade visserligen inte gjort någon stor match, men de hade till sist gjort tillräckligt. Framburna av urkraften i sin schackrutiga supporterarmé – som förresten också förtjänar någon sorts tapperhetsmedalj – hade de lyckats bryta ner den här obändiga turkiska ringmuren i den andra förlängningskvartens allra sista minut.
Hjälten Klasnic sög på tummen, den ljuvlige kaoskaptenen Bilic rundade halva plan i ett jublande ärevarv.
Det var klart, slut och över.
Det var bara det att det var Turkiet som stod på andra sidan.
En anfallsvåg till hann de med. Ett sista turkiskt finger åt allt vad realism och logik heter.
Genom åren har jag samlat på mig en hel del texter om straffsparkspsykologi, men när sedan Semih Sentürk sköt och himlen störtade ner över kroatiska huvuden var det ingenting jag behövde använda mig av.
I precis den sekunden var Kroatien ett slaget lag.
Fyra, fem spelare rasade ihop på planen, bröderna Kovac gömde sina huvuden i händerna och den lysande puttefnasken Luka Modric slet av sig sin matchtröja.
Två minuter senare förväntades han skjuta det viktigaste skottet i sitt liv.
Han förtjänade verkligen inte det självmordsuppdraget, lika lite som Kroatien förtjänade att förlora.
Naturfenomen – titta på Turkiet
Jag önskar verkligen att Darijo Srna skulle slippa sitta i en hög kaskadgråta och jag vill skona Slaven Bilic ifrån en presskonferens där han pratar om en förlust som ”kommer att plåga oss i resten av våra liv”.
Men med det sagt – av hela min uttömda kropp och mitt pumpande hjärta unnar jag det turkiska folket den här kvällen.
Ert landslag är inget annat än en enorm heder för fotbollen.
Hamit Altintop, Rüstü Reçber, Fatih Terim, alla de andra – vilka jävla hjältar.
Tuta på bara, turkar. Såna här nätter kommer inte igen.
När jag nu sitter och försöker pussla ihop intrycksorgien snubblar jag över en besynnerlig uppgift. Efter en lång tids intensiv forskning kom tydligen Nasa fram till ett häpnadsväckande resultat häromåret. Blixten kan inte bara slå ner tre gånger på samma plats – samma blixt kan tydligen också slå till tre gånger om.
Jaha. Slöseri med tid, Nasa. Slöseri med pengar.
Vi vet redan allt det där.
Nästa gång ni vill ha ett naturfenomen förklarat behöver ni bara studera det turkiska landslaget i fotboll.