SUPER-MARIO
Niva: Vi fick se glittret av briljans – det krävs en speciell personlighet att klara det
WARSZAWA. Såg ni supernovan som lyste upp hela himlen?
Såg ni killen som tog över fotbollsvärlden?
Han heter Mario Balotelli, och han kan lära oss ett och annat.
Får jag bara välja en enda bild att ta med mig från EM-slutspelet så blir det den här.
Mario Balotelli när han är som bäst. Mario Balotelli med sin mamma.
Först fick han en hel värld att häpna. Sedan gick han ut till sidlinjen och kramade om den gamla kvinna som betytt mer för honom än någon annan, hon som stått på hans sida i alla omöjliga lägen.
Andra referar till Silvia Balotelli som en styvmamma. Mario Balotelli själv använder aldrig den beskrivningen.
För honom är hon bara mamma.
– Målen var för dig, sa han, under den där innerliga kramen som aldrig ville ta slut.
Vi fick se glittret av briljans här i Warszawa.
Två mål av absolut världsklass, en oberäknelig råtalang som blev etablerad superstjärna över en halvlek.
I en främmande miljö
Vi fick se glittret av briljans – men framförallt fick vi se värdet av tolerans.
Himlarna ska veta att det inte alltid har varit lätt för Silvia Balotelli.
Hennes Mario är liksom inte den okomplicerade typen. Han försökte växa upp i en miljö som kändes främmande, med ett emotionellt bagage som var tungt att bära, och ibland uppförde han sig rätt och slätt som en idiot.
Han gör det fortfarande, lite då och då.
Silvia Balotelli har inte övergivit honom för det.
Hon har skällt och hon har gråtit och hon har bestraffat, men hon har aldrig någonsin gjort det på ett sätt som fått hennes son att tvivla på kärleken bakom.
Man önskar att hela Italien skulle fungera som henne – att hela världen vore som henne – men tyvärr så är det ju inte så verkligheten ser ut.
”Ett multietiniskt land”
För drygt ett och ett halvt år sedan gjorde Mario Balotelli en av sina första matcher för det italienska a-landslaget.
Omedelbart efter avspark började en läktargruppering sjunga ”Non ci sono neri italiani”. Det finns inga svarta italienare. En bit in på matchen vecklade de sedan ut en lång banderoll med texten: ”Nej till ett multietniskt landslag”.
Cesare Prandelli bytte ut Mario Balotelli efter en timme, och gjorde en poäng av att krama om honom extra innerligt när han gjorde det.
– ”Nej till ett multietniskt landslag”?! De är för sent ute. Italien är redan ett multi- etniskt land, och så länge jag är förbundskapten kommer alla med ett italienskt pass vara välkomna att spela för Azzurri.
Nära missa den förtrollade kvällen
Värdet av tolerans. Vill ni göra det enkelt för er kan ni mäta det i EM-medaljer.
När Mario Balotelli var 17 år så blev han uttagen till det ghananska a-landslaget. Han hade inte ens fått ett italienskt pass då – trots att han var född i landet och hade bott där i hela sitt liv – och hade det inte varit för vissa vidsynta människor inom den azurblå fotbollsfamiljen hade han förmodligen vänt den ryggen.
Då hade vi aldrig fått den här förtrollade kvällen i Warszawa.
Inför den här semifinalen hade Joachim Löw fått 900 minuter videoklipp och en 500 sidor tjock dossier av sin analysavdelning.
Vad hjälpte det mot Mario Balotelli?
Bryter mönster
Fotbollsvärlden blir alltmer datoriserad och systematiserad. Ibland undrar man ifall det fortfarande finns plats för de oberäkneliga mönsterbrytarna här, men det är naturligtvis en felformulerad tanke.
Behovet av dem är i själva verket större än någonsin. De är bara så förtvivlat svåra att hitta numera.
Det krävs en väldigt speciell personlighet för att klara av att gå sin egen väg genom dagens fotbollsfabriker. De allra flesta slipas ner, slätas ut, och står till sist löper de enligt sina förutbestämda vägar och spelar samma riskfria sidledspassningar som alla andra.
Mario Barwuah Balotelli, 21 år, kom fri mot världens kanske bästa målvakt i ett avgörande skede av en EM-semifinal.
Ytterskruv i krysset
Han hade 20 löpmeter på sig att fundera på vad han skulle göra av läget – och kom fram till att det bästa alternativet var att skicka upp en ytterskruvsmissil i krysset.
Bollen seglade in i nät med en hastighet av 122,3 kilometer i timmen.
– Min mamma är inte så ung längre, så jag var tvungen att göra henne glad nu när hon hade åkt såhär långt, kommenterade han efteråt.
Två mål, en avgjord match. Vid den första fullträffen jublade han mer än han någonsin tidigare gjort, vid den andra firade han med någon sorts barbringad Hulken- pose.
När allt var över gick han ut till sidlinjen och kramade sin mamma.
Mario Balotelli är inte som andra. Vi ska vara väldigt tacksamma för det.