Nanne gav vibbar av ”Lars-Tommy”
Robert Laul: MFF luckrade upp defensivaste trion sedan EM 2000
MALMÖ. De har skickat AIK ur svenska cupen, tagit poäng på Borås Arena och vunnit ett Stockholmsderby.
I Malmö stannade Hammarbys framgångståg, åtminstone tillfälligt.
Hit men inte längre, förklarade MFF och klev upp i serieledning, knappast tillfällig.
Regerande mästarna mot nykomlingarna, det räckte att studera startelvorna för att förstå vilken sorts match det här var.
Där Åge Hareide skickade fram ett offensivt 4-2-3-1, svarade Nanne Bergstrand med den defensivaste mittfältstriangel fotbollsvärlden skådat på den här sidan EM 2000.
Gav vibbar av ”Lars-Tommy”
Då – när Sverige var pressade att vinna tredje gruppspelsmatchen mot Italien – startade ”Lars-Tommy” med Johan Mjällby, Håkan Mild och Magnus ”Turbo” Svensson bakom Fredrik Ljungberg.
I dag valde Nanne Bergstrand att sätta Philip Haglund strax framför Johan Persson och Erik Israelsson.
Kloka spelare allihopa men de gör inte tre på foten – tillsammans.
Skämt åsido, om tanken var att stoppa MFF centralt gick det…inget vidare.
Markus Rosenbergs 1-0 var frukten av att Haglund snubblade på bollen, Oscar Lewicki brytpassade begåvat fram Markus Rosenberg till ett friläge mellan Bajens mittbackar, och 1-0 till MFF satt via stolpen.
Målet var ingen slump.
Rosenberg & Co. hade både en och två gånger tidigare varit decimetrar från att hitta fria lägen centralt, och skulle göra det fler gångar den här kvällen.
– Det skiljer lite grand mellan lagen i passningsspel och teknik. Malmös målchanser kom efter deras intensiva press. Både 1-0 och 2-1 är sådana situationer. De är tillräckligt skickliga för att såra oss, analyserade Nanne Bergstrand på presskonferensen.
Jag frågade Nanne vad planen med den tunga mittfältstriangeln egentligen var?
– Tanken var att vi skulle använda Philips huvudspel. Vi hade önskat ta oss in i boxen mer. Vi hade några situationer men det blev aldrig riktigt farligt, menade Nanne.
Ge inte Kennedy utrymme
Hammarbys plötsliga kvittering tre minuter efter 1-0 var visserligen frukten av att Bajen bet sig fast runt MFF:s straffområde men handlade mer om att så länge Kennedy Bakircioglu befinner sig inom en mils radie från ett fotbollsmål, och kan lägga bollen till rätta för skott, ja då blir det förmodligen mål.
Den här gången via ribban, över en förvånad Robin Olsen som kort därpå begärde läkarkontroll men kunde stå kvar matchen ut.
Kennedys mål var Hammarbys enda riktigt farliga skott på hela matchen, plus Erik Israelsson nick tidigt i andra halvlek då.
Magnus Wolf Eikrem hade däremot en boll i stolpen och en i ribban, Malmö gjorde till slut tre mål, inhopparen Agon Mhemeti fick kasta av sig tröjan och jubla framför hemmaklacken efter en pigg rusch och invik-avslut från vänster, Oscar Lewicki var planens störste spelare, Hammarby var arga på domaren men Nanne var tydlig på presskonferensen att MFF vann rättvist och att domaren inte avgjorde matchen.
Gott så, vi kan inte ha en domardiskussion efter varenda jäkla match, det får vara lite substans i situationerna också. I söndags var det Häcken och Simon Gustafson som överreagerade enormt.
Visst, jag förstår känslorna och det handlar lika mycket om vad vi i medierna förmedlar. Dags att bromsa tycker jag.
Bengaler gav segt avbrott
På läktaren var det i huvudsak god stämning, det var tifon och sång och protestbanderoller mot både polis och medier, precis som det ska vara.
Men protestbengalerna som tändes i Bajenklacken i början av andra halvlek kändes helt onödiga och ledde endast till ett segt avbrott.
Malmö är tillbaka i serieledning igen och även om Elfsborg eller AIK kan gå om med bättre målskillnad på tisdagskvällen är det knappast sista gången vi ser MFF leda allsvenskan i år.
Men Malmö behöver nog snart få tillbaka Guillermo Molins. Varken Tobias Sana eller Jo Inge Berget övertygade i en tuff match som den mot Hammarby.