När blå tåget startar är det ett maskineri

Läs Simon Banks krönika om Tour de France

Lance Armstrongs sista test. Ullrichs och Vinokourovs sista chans. Och Thomas Lövkvists första tentamen.

Efter tio dagars smekning sätter Tour de France tänderna i något helt annat:

Sanningen.

För elva dagar sedan satt jag nere i Frankrike och såg tourens lagpresentation, ett rasande sött, rasande långsamt och ganska ofranskt spektakel.

Två saker räddade kvällen. Den ena var att se Aleksandr Vinokourov tolka konferencierernas frågor åt Jan Ullrich. Vinokourovs franska och tyska är ungefär lika hackiga. Det var som att se en blind tolka åt en stum.

Obetalbart.

Ett bubblande leende

Det andra jag minns är Thomas Lövkvist. Att han sprack. När 20-åringens namn ropades upp kunde han liksom inte hålla tillbaka ett leende som bubblade som sockerdricka i magen.

Han har hyllats av Bernard Hinault och lanserats som en framtida Tour-mästare av teamchefen Marc Madiot. I dag kommer karavanen till Alperna, det är det här Lövkvist har längtat efter. Ett test, en tentamen på tour-universitetet. I dag väntar ett omänskligt test hela vägen upp till Courchevel. I morgon blir det ännu värre.

I tio dagar har touren varit till för de kvicka och halvkvicka, nu är det dags för les grimpeurs, klättrarna.

Lövkvist kommer att lägga huvudet på sned, cykla lågfrekvent och tungt och han kommer att lära sig saker för varje timma han hänger med.

Där har vi något att se fram emot.

Nyttig väckarklocka

Annars handlar det, förstås, mest om Kampen.

Disneystallet Discovery Channel är designat för Alperna, för att se till att inget hotar det där förbestämt Askungen-lyckliga slutet på Lance Armstrongs karriär. När det blå tåget går igång på sina Trek-cyklar är det ett fruktansvärt maskineri.

Giro-vinnaren Salvoldelli är ”stolt över att vara Lances hjälpryttare”. Det säger allt om Discoverys styrka. Men laget gjorde bort sig i Vogeserna i lördags, när de lämnade Armstrong övergiven och oskyddad.

En väckarklocka?

Den behövdes, i så fall.

Många kommer att hugga efter Kejsar Lance i bergen, och det räcker inte med att le cowboy själv har pigga ben.

I dag och i morgon ska touren upp för Cormet de Roselend, Courchevel, legendariska Col de la Madeleine och enorma Col du Galibier. Fyra stigningar på närmare två mil var, med lutningar mellan sex och sju procent. Mitt i det helvetet måste Discovery fungera perfekt när krypskyttarna dyker upp, en efter en, för att ta sikte på Armstrong.

Sanningen finns i bergen.

Hoppades på Basso

Inför touren hoppades jag mest på Ivan Basso, en komplett tempo- och bergscyklist. Men det är totalledaren Voigt som synts mest av många starka i Bjarne Riis CSC-stall så här långt. Voigt kommer inte att behålla sin fina, gula tröja - men frågan är hur mycket vi får se av Basso.

Italienaren försvann snöpligt i Girot, men har lovat ”underhållning” i Frankrike. Upp till bevis, då.

Tysk trögtrampare

Om touren börjar på allvar idag så var det nära att den tog slut igår.

Men Jan Ullrich klarade sig. Ullrich kör vidare.

Jag inbillar mig att ingen är gladare över det än Lance Armstrong.

Hans sista äventyr vore inte detsamma utan den tyske trögtramparen som perfekt antagonist. Nu attackerar T-Mobile med full styrka - och vilken styrka det är. Ullrich kör sig i form, den superbe strulputten Klöden kan vikariera och den intelligente kazaken Vinokourov är det största hotet av alla stora hot mot Armstrongsagans lyckliga slutscen.

CSC har bredden, T-Mobile har spetsen.

Och Armstrong har ett berg att bestiga.