Willborg, Alexiou & Lagrell – vilken vecka

PARIS. På rymmen från den korrumperade bananrepubliken Sverige och alla kvalmatcher mot blåbärsnationer och fixade arenabyggen och mutmisstänkta landslagsledare åker jag till Frankrike och ser världens bästa grek.
Haris Alexiou är på turné och pratar en del om de svåra tiderna i hennes hemland och så sjunger hon Edit Piaf och Jacques Brel så folk gråter. ”Ne me quitte pas” är kanske det mest nakna jag hört
i hela mitt liv.

Jag förstår mig inte på fotbollen.

Knappt hade jag skrivit förra veckans krönika om likheterna med östdiktaturerna innan veckans kaos tar över.