Elfsborg utnyttjar konstgräs effektivt
BORÅS. Utan organisation i Borås är det kört.
Möter man Elfsborg på Anders Svenssons, Izhizakis och Denni Avdic underlag räcker inte elva bra spelare. Man måste ha ett lag som verkligen vet hur man ska fungera tillsammans.
Sett så var AIK:s flopp tränare Norlings flopp.
Fast kan en tränare alltid vara ansvarig för sin målvakts misstag och mittbackar som markerar fel motståndare?
Vi har spelat två omgångar av årets allsvenska och bara Hammarby har full poäng. Det säger mer om hur serien kommer att bli än att vi fått två lag till som inte heller håller någon högre nivå jämfört med Europas riktigt bra lag. Sju-åtta lag kan vinna SM-guld, resten kan hamna i en stentuff strid för sin existens.
Att då – efter två matcher – börja diskutera om tränare ska få vara kvar eller inte känns för mig snudd på absurt men diskussionen togs upp efter Elfsborgs 3–0 av – Rikard Norling. Gör man inte resultat över lång tid blir det konsekvenser, sa Norling och konstaterade att hur lång tid som är lång tid är relativt.
Elfsborg passar med bättre timing
AIK har definitivt ett intressant och brett spelarmaterial. Skador och Dulee Johnsons psykiska problem tvingade fram en del ändringar i laget jämfört med förra matchen, men egentligen inte så många ändringar som Norling valde att göra.
Resultatet blev ett tvekande spel på ett underlag som Elfsborg bemästrar bättre än alla andra lag i allsvenskan.
Det är bara att titta på hur Elfsborgsspelarna rör sig på konstgräset. Se hur de slår passningar med precis rätt tajming till sina medspelare.
Se och jämföra med hur mer ovana motståndare blir försiktiga med passningar som ofta hamnar bakom framrusande medspelare. Eller hur man säljer sig i en mot en-situationer därför att man inte instinktivt känner med vilken fart man kan gå in i duellen.
Elfsborg är ett väldigt bra svenskt fotbollslag men man har och utnyttjar dessutom effektivt fördelen av sitt konstgräs. Ett sånt lag och underlag kan man bara möta med organisation. AIK var oorganiserat i går. Iván Óbolo ville så mycket. Han ville ha alla bollar. Han ville styra mittfältsspelet. Men han fick inte ut något direkt effektivt av all vilja.
Miran Burgic försökte gå ner och hämta bollar för att vända upp, men blev aldrig ett hot. Jorge Ortiz körde suldragningar och -pass utan att störa Elfsborg allt för ofta. Saihou Jagne ska nog koncentrera sig mer på sitt eget spel än att vädja till domaren med utslagna armar.
Pierre Bengtsson var däremot kul att se som snabb och teknisk vänsterback.
Örlund missade på första målen
Elfsborgs två första mål får Daniel Örlund ta på sig. Felplacerad bakom sin mur på Ishizakis välplacerade frispark och sen en utrusning som bjöd Joakim Sjöhage på lobbmöjligheten till 2–0. Vid 3–0 valde Daniel Arnefjord fel Elfsborgare att markera vilket till slut gav Avdic fritt läge.
Så även om det var ett taktiskt haveri från Norlings sida och Elfsborg var ett mycket bättre lag, var det ändå individuella misstag som ledde till matchens tre mål.
Anders Svensson var matchens store spelare i sin defensiva mittfältsposition, även om han inte visade upp världsklass som tränare Magnus Haglund tyckte.
Med sitt smarta och ”enkla” passningsspel byggde Svensson upp snabba spelvändningar där Ishizaki, Martin Andersson och Joakim Sjöhage ofta satte AIK-försvaret under press.
Elfsborg visade att boråsarna blir ett topplag i år också.
Jag tror fortfarande att AIK kan bli det, men Rikard Norling får nog välja att anpassa spelare till en modell i stället för tvärtom. Så bra trupp har han inte att leka med.