Ja, Sanna – säg nej!
Hon har börjat prioritera de stora tävlingarna
MALMÖ. Carolina Klüft är borta från inne-VM i Valencia. Stefan Holm är fullt upptagen med att räkna 2.30-hopp mot Patrik Sjöberg, Christian Olsson är skadad och Kajsa Bergqvist har slutat.
Det gör att allt ljus är riktat mot en ende svensk:
Susanna Kallur.
Sanna sa nej till inne-SM i friidrott i går och det var helt rätt beslut.
Varför riskera något i en tävling där hon är mer än halvsekunden snabbare än näst bästa svenska?
Men SM är ett av få områden där amatörstämpeln lever kvar i en professionell idrottsvärld. SM-arrangörerna räknar med automatik med att de största namnen kommer.
Det borde vara slut på det nu.
När Patrik Sjöberg började nobba SM kallades han diva och anklagades för att bara tänka på sig själv.
Carro har varit obrottsligt lojal
Men i dagens stenhårda konkurrens finns ingen annan väg att gå.
Friidrotten är den världsidrott som längst levt kvar i amatörismen, där alla världsstjärnor förväntas ställa upp som förebilder på den nationella mästerskapen.
Jag ser det som en av de största orsakerna till att Carolina Klüft nu tvingas ställa in inomhussäsongen.
Carro har alltid varit obrottsligt lojal. Trots sin status som världsstjärna har hon känt tvånget (även om hon själv aldrig skulle kalla det så) att ställa upp i extremt många grenar i – alla Finnkamper och i SM-tävlingar för sitt kära Växjö.
Carro kan inte säga stopp.
Då borde någon i hennes omgivning lära sig att göra det.
Bara hennes inledning på säsongen var vansinnig, då hon flög över Atlanten för att tävla i Boston den 26 januari och sedan tillbaka till Sverige igen för att ställa upp i Samsung-galan i Göteborg den 29:e.
Jag kan förstå att hon var tvungen att åka till Boston, där hennes huvudsponsor Reebok har sitt
huvudkvarter.
Hon var inte bara där för att tävla, utan för att göra rätt för alla de miljoner Reebok
betalar henne.
Måste lära sig att säga nej
Men att sedan hasta tillbaka till Sverige för att tävla i Göteborg var rena vansinnet.
Det slutade med ryggont och 1.80 i höjd.
Vem blev lyckligare av det?
Carro måste lära sig att säga nej.
Speciellt då ingen av henne närmaste rådgivare kan göra det.
Sanna Kallur har en helt annan inställning idag. Hon prioriterar de stora tävlingarna.
Nu känner hon sig sliten och då är det nej tack. Helt rätt.
Vem tackar henne om hon vinner SM med 68 hundradelar och sedan missar ett VM-guld i Valencia? Ingen.
Jag begriper inte varför Stefan Holm ständigt lägger upp matchbollar för Patrik Sjöberg.
Holms ständiga mindervärdighetskomplex inför pensionerade Sjöberg är på gränsen till besatthet. Den häckdjävul som Sanna har i kroppen just nu, verkar vara en utomstående Sjöberg i Stefan Holms värld.
Ena dagen säger Holm att alla borde sluta med tjatet (och vem tjatar?), andra dagen har han en provocerande t-shirt om ledning i en höjd som Sjöberg naturligtvis betraktade som skamgräns på sin tid.
Jag följde Sjöberg hela hans karriär.
Han hoppade 2.33 redan som 18-åring. Varje gång han hoppade 2.30 såg både jag och mina journalistkollegor det som ett gigantiskt misslyckande.
Där håller jag med Patrik.
Samtidigt kan jag inte låta bli att respektera Holm.
Killen är snart 31 år.
Hade det gått att klona Holm och Sjöberg hade Sverige haft en 2.50-hoppare idag.
Och han hade inte hetat Holm.