Sverige kommer att ta tre guld
VALENCIA. Susanna Kallur är Guds gåva till friidrotten.
Hon är en räddande ängel som fallit rakt ner i knäet på en sport som solkats av så många skandaler genom åren.
Jag förstår att pamparna på IAAF tagit emot henne med öppna armar.
I dag kommer Sanna att ta sitt första VM-guld någonsin om hon nu inte skadar sig, snubblar på en häck eller tjuvstartar.
Och inte nog med det.
Efter att ha sett Stefan Holm kvala i höjd och Johan Wissman springa in på personligt rekord på 400-meterförsökens bästa tid, är jag ganska säker på att Sverige kommer att åka hem med tre guldmedaljer.
Men samtidigt kommer det att följas av friidrottens vanliga skitsnack.
Jag kan plocka fram hundratals mejl, 90 procent från vårt östra grannland, där avsändarna är övertygade om att svenskarnas framgångar bygger på någon nytt super-medel som ännu inte går att upptäcka.
Jag orkar inte ens ge mig in i den diskussionen. Jag kan bara konstatera att svenska friidrottare och ledare har världens högsta moral när det gäller dopning.
Det kommer med modersmjölken.
Balco-skandalen ett uppvaknande
De som för dopningstatistiken hos IAAF vet också att svenskarna är några de verkligen kan lita på.
Inga skandaler som då Marion Jones erkände att hon varit dopad i stort sett hela sin karriär.
Inga skrämmande mörkertal.
Inga hemliga dopninglaboratorier som amerikanska Balco, som skapade den största skandalen på hela 2000-talet.
Å andra sidan ledde Balco-skandalen till ett uppvaknande och ifrågasättande av vad amerikansk idrott sysslat med i alla år.
Jag var i Denver för bara en vecka sedan där senatens utfrågning av proffsligornas representanter sändes direkt på CNN.
Det var NFL, MLB, NBA OCH NHL.
Amerikansk fotboll, baseball, basket och hockey. I nu nämnd ordning.
Ställda mot väggen.
Tunga organisationer där ingen brytt sig tidigare, men där allmänheten (läs publiken) förstått att dopning är lika med fusk. I dag är USA plötsligt en av världens tuffaste nationer mot dopning, nu när det gjorts till en moralisk fråga.
I går stod jag och lyssnade på 90-talets sprintkung Maurice Greene som avslöjade att även han blivit kontaktad av Balcos ägare Victor Conte, som erbjudit honom sina tjänster.
– Du behöver inte vara orolig att åka fast i något dopningtest, hade Conte meddelat enligt Greene.
– Det behöver jag inte nu heller, sa Greene och svarade att han tackade nej.
Jag vet inte hur mycket jag litar på den verklighetsbeskrivningen, men Maurice Greene var en av få sprinters som inte fastnade i dopningstatistiken.
Holm – en unik idrottsman
Men det är nya tider nu.
Svenskarnas framgångar bygger på kunskap om kost och träning och rörelselära.
Susanna Kallur har varit lyckligt lottad med bra tränare och tillgång till forskningen vid Högskolan i Falun.
Hon har enorma resurser på hemmaplan och den uppbackningen är värd ett ordentligt studiebesök från Svenska Friidrotts-förbundet, som nyligen placerat sina
utvecklingsresurser i Umeå och Växjö.
Helt obegripligt egentligen.
Johan Wissman påstår att han egentligen inte gillar att springa 400 meter inomhus, då löparna går in på gemensam bana efter första varvets 200 meter.
Jag skulle vilja säga att det passar honom perfekt. Wissman är en fighter som inte släpper någon förbi sig frivilligt och har armbågar att försvara sig med. Därför tror jag han tar guld på söndag.
Och Stefan Holm. Han är unik som idrottsman.
Snart 32 och bättre än någonsin. Tala om att kunna motivera sig år efter år.
Patrik Sjöberg tycker han är en idiot om han lägger av efter ett andra OS-guld och alla miljoninkomster det öppnar för.
Just därför tror jag Holm slutar.