Hallå där...
Publicerad 2023-02-23
... Erik Niva, 44, som återigen prisas i ”Guldskölden”.
Han tog hem tre kategorier i Svenska Fans Sportjournalistpris – bland annat ”Årets Förnyare” tillsammans med Sportbladets Linn Nordström och Pontus Orre.
Dessutom mottog han ett hederspris för sina 15 senaste år i branschen.
Fem priser i fjol, färre i år. Är du missnöjd?
– Jag ser det som att jag fick ett fjärde också i det här hederspriset som ska täcka de senaste 15 åren. Det räknar jag dubbelt, så då tycker jag att jag spelar lika med mig själv.
Är det något av priserna som kittlar lite extra?
– I synnerhet nu när jag pratar med dig så kan jag definitivt säga att det är kul att Fotbollsresan vann (årets förnyare) och att Linn fick vara på plats och ta emot det priset – och att Pontus Orre förhoppningsvis jublar i Söderhamn. Det är verkligen ett pris som inte bara vi har tjänat ihop utan som hela Sportbladets redaktion har varit drivande i. Hur det tas om hand med klipp, sociala medier, hur tekniken hänger ihop och hur redaktionen är snabbfotad och beredd på något nytt.
Men Pontus får inte jubla i Söderhamn utan i Planica (skid-VM).
– Är det där han är, den jäveln? Någonstans vet man att han är. Då är det bara att hoppas att det här muntrar upp honom lite grann.
Planerar du något nytt för att ta hem årets förnyare även nästa år?
– Jag ser mig i grunden som någon form av journalistisk traditionalist. Jag har lite svårt att förhålla mig till att jag har vunnit ett par priser för förnyande. Det är kul men jag får inte ihop det med min självbild.
Varför går du hem hos tittare och läsare?
– Ifall man uppskattar det jag gör så finns det en form av röd tråd som jag har haft sedan jag började och som jag har kvar alldeles oavsett om det är tv, skrivande eller sociala medier. Det är det här med att jag ser fotboll som en sport i andra hand och som ett kulturfenomen i första hand. Och jag tror kanske inte att det är så många som tänker på det sättet. Det kanske särskiljer mig en del från andra sportjournalister. Finns det ett svar finns det där någonstans.
Priser är du van att kamma hem, men är det någon lottlös sportjournalist du vill lyfta fram?
– Lottlös vore att ta i, men om det nu ska delas ut något pris för en 15-årsgärning var min omedelbara instinkt att det måste gå till Simon Bank. Det var i mina ögon den bästa sportjournalisten när jag började och det är i mina ögon fortsatt den mest överlägsna skribenten som vi har i sport-Sverige. Lottlös har han inte gått men han hade gärna kunnat få det där 15-årspriset.