Växlingen kommer – men jag behåller mina gamla idolkort
BERN. Är det dags att skrynkla ihop de gamla idolkorten och byta mot nya?
Linus Omark i stället Foppa.
Johan Harju mot Mats Sundin.
Det är bara en tidsfråga innan den stora generationsväxlingen kommer.
Men jag behåller nog mina gamla idolkort ett tag till.
Det är lätt att segla iväg en dag som denna efter braksuccén i VM-debuten för
Linus Omark och Johan Harju.
Även om jag sällan sett ett så fantastiskt genombrott och utveckling som speciellt Omark haft den här säsongen.
Jag tvekar inte att jämföra honom med Foppa när det gäller balans, fysik och spelförståelse.
Om än i lite mindre kostym.
Och Omark är 22 år.
När Foppa var 22 var han redan historisk. Då hade han vunnit både VM-guld, OS-guld och Stanley Cup.
Foppas meriter är en dröm
Foppa debuterade i Tre Kronor som 18-åring i Prag 1992 och tog VM-guld direkt. Som 20-åring nådde han historisk hjältestatus med sitt straffmål mot Kanada och segern i OS-finalen i Lillehammer 1994. Och som 22-åring – samma ålder Linus Omark har nu – lyfte han sin första Stanley Cup-buckla med Colorado Avalanche 1996.
Den säsongen gjorde han 116 poäng i NHL – 30 mål och 86 assist.
Det gjorde Foppa till den yngsta medlemmen i den exklusiva ”trippelguld-klubben” med spelare som vunnit både VM, OS och Stanley Cup.
Något de flesta bara kan drömma om att vinna på en livstid.
Hur stora stjärnor de än är.
Nej, ingen blir en ny Foppa.
Men Omark är så nära han kan komma just nu.
Han är en ”lightvariant” av Foppa och har förutsättningar att nå samma höjder – men senare i karriären.
Den här säsongen har han tagit klivet från hånad slöfock efter Luleås usla start i höstas, till hyllad och historisk hjälte i VM-debuten här i Bern.
En spelare alla talar om.
Jag går hem med ett stort leende varje gång jag ser honom spela och har höjt honom till skyarna den här vintern. Han verkar motsvara förtroendet.
Edmonton måste gråta blod i dag för att de släppte Omark till Ryssland.
Jag pratade med Omark i Tjeckien häromveckan om hans förhandlingar med Edmonton och han var helt öppenhjärtig med siffrorna. De bjöd 525 000 dollar i rookielön, vilket är långt under maxgränsen
900 000 dollar. De sa att de ”kanske” skulle satsa på honom om han visade rätt takter på försäsongen. Annars skulle det bli farmarligan AHL – och inte ens där skulle han få maxlön utan tjäna mindre än hälften av vad han hade i Luleå i vintras.
Det var inga öppna armar direkt.
Tänker på bröderna Sedin
Sedan dess har han drivits av vad man skulle kunna kalla hämndbegär – även om det är ett starkt ord – inför VM bara för att visa Edmonton hur fel de hade.
Svaret blev fem poäng i VM-debuten.
Fyra andraassist visserligen och inga mål, men fem poäng är alltid fem poäng.
Fråga Gretzky.
Harju och Sundin, då?
Visst finns det likheter. Storleken, fysiken, målsinnet. Men Harju är längre från Sudden än Omark är från Foppa.
Om man säger så.
Det är kanske mer Henrik och Daniel Sedin jag tänker när jag ser Omark och Harju ihop. De har spelat tillsammans sedan de var fem år gamla och i stort sett alltid i samma kedja. Telepatin har utvecklats nästan till Sedinsk nivå.
Men den här VM-premiären visade den generationsväxling som är på väg i Tre Kronor.
Unge backen Niklas Grossman, nya skyttekungen Loui Eriksson, Omark och Harju, backen Tobias Enström, Patrik Berglund som VM-debuterade på läktaren, men som spelar mot Lettland i morgon.
Nya namn, nya stjärnor.
Och de som ska ta OS-guld för Sverige i ryska Sochi 2014.