Målfesten som ingen glömmer
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-18
Lars Nylin om Tipsextra-klassikerna som fick oss förälskade i engelsk fotboll
Luton Town och Oxford United.
I dag förknippas knappast namnen med toppfotboll. Annat var det 1988 när de i ett möte fick till tidernas målkalas i "Tipsextra". Tills sist blev det elva mål på Kenilworth Road.
Här berättar Lars Nylin om klassikern som för evigt kommer att bli ihågkommen.
Luton Town degraderades nyligen under genanta former ur det engelska ligasystemet. En klubb i ekonomiskt fritt fall startade säsongen på minus 30 poäng, något som givetvis inte gick att reparera. Oxford United råkade ut för motsvarande pinsamhet för ett par år sedan. Efter nästan 20 år i rutschbanan åkte man då till sist ur fjärde nivån av proffsligorna.
Säsongen 1987/1988 var de två klubbarna i en betydligt mer angenäm situation. Oxord United åkte visserligen vid säsongen slut ur den högsta divisionen. Men många matcher under klubbens tredje år i serien visade att ligacuptriumfen från 1986 kanske inte skulle bli den enda titeln för Universitetslaget.
Vann ligacupen
Luton Town hade ett ännu bättre läge. Man slutade i och för sig ligaspelet på en modest nionde plats. Men man gick till semifinal i FA-cupen och med segern i Ligacupen - efter semifinalseger mot just Oxford och finalvinst mot Arsenal - bevisade lilleputten från norra London att Watford och andra grannar hade skäl att se upp.
Några som definitivt hade skäl att se upp den 6 februari 1988 var "Tipsextras" tittare lksom 8063 på Kenilworth Road.
Bjöds på elva mål
De två klubbarna bjöd på tidernas mål-bonanza i "Tipsextra". Redan i paus stod det 3-2. Vid full tid var resultatet 7-4. Svenska tipstjänsts odds på resulatet var mäktiga 42545,30. Det tog till häromåret och matchen Reading–Portsmouth innan det återigen serverades elva mål på högsta engelska liganivå.
Målkanonaden gjorde matchen till en omedelbar "Tipsextra"-klassiker. Men där fanns fler skäl att göra en paus i sändningarna från då nyss invigda vinter-OS i Calgary. Till att börja med var Kenilwoth Road den troligen minsta och enklaste arenan som dittills förekommit i "Tipsextra." På den tiden var kapaciteten 13 500. Att döma av bilder från matchen var arenan dessutom knappast elegantare då jämfört med nu. Norska NRK:s kommentator vid matchen, Sölve Grotmol, rapporterade hem att han "kände sig som en sill i en tunna."
Klassiska profiler
Matchen bjöd också på en radda klassiska "Tipsexra"-profiler.
I Luton Town fanns mittbacken Steve Foster, som spelade i hårband a la Björn Borg och dessutom hade en vildvuxen krullig frisryr som gjorde att han mer såg ut som en hockeyspelare. Lutons målvakt Les Sealey spelade senare i Manchester United. Samma väg tog senare backen Mel Donaghy. Dessutom fanns i Luton tre namn som är lite av våta drömmar för "Tipsextra"-nostalgiker: bröderna Brian och Mark Stein respektive centertanken Mick Harford.
I Oxford Uniteds elva finns bara ett namn som överlevt tidens tand. Men i desto högre grad. Dean Saunders spelade senare i Liverpool, Aston Villa och även turkiska Galatasaray.