De är ett svenskt landslag i toppklass
Jag vore ju inte fostrad av Bengt Grive om jag inte kunde konstatera att Viktoria Helgesson åker i en underbar jordgubbsröd klänning, den är pelargonmönstrad på ärmarna och med många vackra steninläggningar. Den är signerad Lars Wallin.
Så ni förstår att även på designfronten handlar det numera om världsklass.
För första gången på 75 år kan en svensk ta medalj i ett konståkningsmästerskap.
Det finns vissa medaljer som är lite mer värda än andra.
Som de där som man inte ens trodde var möjliga.Den här helgen kan vi vara där.
Svensk konståkning har varit på världsnivå förr.
På ett sätt var det ju till och med svenskar som var med och skapade konståkningen som konstform och idrottsgren.
Däremellan har vi kunnat se det finska konståkarundret som drog in i EM och VM och nådde sin kulmen med att Laura Lepistö vann guld vid konståknings-EM i Helsingfors 2009. Dessutom vann Finland bronset och femteplatsen. Plötsligt var konståkning en finländsk nationalsport.
Nu är svenskarna på väg att ta över.
Dels har vi lillesyrran Joshi med sina perfekta tripplar och andraplatsen i EM-kvalet visade att hon definitivt är på väg in i Europaeliten vid 18 års ålder.
Definitivt ett medaljhopp
Men så har vi den majestätiska storasyrran Viktoria som efter framgångarna i vinter nu definitivt kan klassas som ett medaljhopp.
Systrarna Helgasson – ett helt svensk landslag i toppklass.
Vi har varit där förr; Gillis Grafström tog fyra OS-medaljer på 20-talet.
Ulrich Salchow var visserligen född i Danmark, men vi kan nog räkna honom som svensk. Han dominerade världskonståkningen under början av 1900-talet och vann tio VM-guld. Han skapade ett av de mest använda hoppen – det som fortfarande är en mara för många hoppare.
Ni har sett det tusentals gånger ihop med Bengt Grive eller Katarina Hultling. Konståkaren åker baklänges på ett innerskär och hoppar och roterar ett, två eller tre varv och landar på den andra skridskons ytterskär.
Svårt som synden.
Vackert som paradisets frukter.
Såvida inte isprinsessorna hamnar på stjärten – något som ganska ofta sker.
En sensationell rusning
Joshi Helgesson hade till och med problem med den enkla salchowen i kvalet och ramlade. Så får det inte gå till i finalen som startar i morgon klockan 14.00.
Jag träffade Viktoria Helgesson under VM i Göteborg 2008.
Det var intressant att lyssna på hennes lågmälda utläggningar om sina framtida mål och jag minns faktiskt att hon på något sätt redan då talade om att i sin målbild såg hon sig i världseliten.
Jag minns att jag inte riktigt trodde på henne.
Jag trodde nog egentligen inte att en svensk skulle ha en chans att konkurrera med de stora nationernas åkare – trots den finländska succén.
Just nu är Viktoria rankad elva i världen och fyra i Europa.
Den rusningen på världslistan är sensationell och resultatet av en medveten och hård satsning från henne och en nästan lika medveten satsning från svensk konståkning.
Det har varit utbyte med internationella tränare och tydligare fysträning.
Vi får inte glömma Majorov
Under 90-talet sjösattes en ungdomssatsning med ett tydligt mål att ha åkare med medaljchans färdiga till OS i Sochi som en försmak på det ännu tydligare målet OS 2018.
Det har gått ganska bra.
Hur bra får vi veta med start i morgon och sen vid avslutningen med damernas fria program på lördag kväll.
Och visst ja; vi ska så klart inte glömma Alexander Majorov som vann junior-VM förra året. Han är också i Sheffield.
Plötsligt kan vi tala om det svenska konståkningsundret.
Vem som vann senaste medaljen?
Det var Vivi-Anne Hultén som vann VM-brons 1937.