Började tröstäta – försökte spy upp maten
Uppdaterad 2023-11-06 | Publicerad 2023-10-31
Charlotte Kalla började tröstäta när hon inte gick ned i vikt.
En dag försökte hon spy upp det hon ätit.
”Ögonvitorna var rödsprängda. Jag hade tagit i så mycket när jag försökt spy att blodkärlen spruckit.” berättar hon i självbiografin ”Skam den som ger sig”.
Charlotte Kalla, 36, är en av Sveriges mest framgångsrika idrottare genom tiderna. Men i ”Skam den som ger sig”, där Johan Esk är medförfattare, berättar den tidigare skidstjärnan att hon ofta kände sig otillräcklig.
Skamrösten, som hon kallar den, går som en röd tråd genom boken.
I sin jakt på perfektion var vikten en av sakerna hon försökte optimera. När hon gjorde sina utvärderingar efter säsongerna kände hon sig ofta dålig, och ofta handlade det om vikten.
”Det var jakten på ett par kilo.
Och jag kom aldrig fram.
Redan tidigt i karriären hade jag fått en kommentar som satt sig hårt.
En person i min närhet sade: ”Det är egentligen rätt otroligt att du kunde ta JVM-guld, du var ju ganska mullig då.”
Jag fick en annan bild av mig själv efter de orden, hade aldrig betraktat mig som mullig. Hur hade jag kunnat missa det, att jag var stor? Jag kanske hade haft fel självuppfattning.” berättar hon.
Världscupen i skidor 2023–24: Program & tv-tider – alla tävlingar
Började tröstäta
Inför OS 2010 hade hon lyckats gå ner i vikt och två år senare ville hon göra det som en seriös satsning. Hon var peppad och motiverad, vägde maten för att få i sig tillräckligt med energi men ändå bli av med ett par kilon.
Men det gick inte. Och när kilona inte försvann kom bestraffningen. Hon började tröstäta. En extra smörgås följdes av en extra portion. Därefter en efterätt.
”Och om jag varit så värdelös och inte kunnat stå emot en extra portion och en efterrätt, ja då var det lika bra att jag sabbade för mig själv på riktigt. Jag åt smågodis – saltlakrits och dumlekolor – fast jag visste att det verkligen inte var bra, men jag hade ju ändå redan förstört för mig själv. Jag var ensam med tankarna. Det fanns ingen jag ville berätta det här för. Det var så mycket skam kring ämnet. Jag skämdes för den dåliga karaktär jag hade.”
Försökte spy – blodkärlen sprack
En eftermiddag i septembermörkret svängde hon in på en parkeringsficka efter de jämtländska vägarna.
”Det var lugnt på vägen, ingen skulle se mig. Jag ville spy upp det jag ätit. Jag försökte och försökte. Tog i. Men det gick inte. Jag hade aldrig försökt att kräkas upp mat tidigare. Det hade varit skamfyllt att ens tänka tanken. Att sedan gå därifrån till handling var ett steg jag inte trott att jag skulle ta.
Att jag dessutom inte lyckades gjorde känslorna ännu märkligare.
Utmattad satte jag mig i bilen och tittade i backspegeln. Det var något konstigt med min blick. Ögonvitorna var rödsprängda. Jag hade tagit i så mycket när jag försökt spy att blodkärlen spruckit. Jag skämdes ännu mer och hoppades att ingen skulle se det.”
”Jag såg en tjej där något måste vara fel”
I landslaget upplevde Charlotte Kalla att ledare många gånger pratade oproblematiskt om kroppar när någon gått ner i vikt. Hon tar upp ett exempel:
”Medan en massör jobbade med mina muskler sade han om åkaren som blivit så tunn:
’Fan vad stark hon ser ut. I vinter får du passa dig för henne, Charlotte.’
Jag såg en tjej där något måste vara fel. Hon hade gått ner minst tio kilo och såg inte frisk ut. Han såg en tjej som han tyckte verkade stark.”
Med facit i hand tror inte Kalla att jakten på de där kilona var rätt väg för att gå för att bli en bättre skidåkare. Priset var för högt.
”Även om jag nått mitt fysiska mål så skulle det inte ha övervägt hur mentalt dåligt jag mådde i perioder när jag försökte ta mig dit. Jag önskar att jag tidigare i karriären kunnat njuta mycket mer av den viktiga biten som måltiderna är för en skidåkare, både för det sociala och för återhämtningen.”
Här kan du få hjälp
Nedan finner du 1177:s rekommendationer kring ätstörningar.
Rekommendationen är att sök vård så snart som möjligt om du tror att du har en ätstörning. Det viktigt att du får en ordentlig utredning för att få rätt hjälp.
Om du är under 18 år:
Kontakta en ungdomsmottagning, elevhälsan eller barn- och ungdomspsykiatrin, BUP. På en del mottagningar behöver du remiss från vårdcentralen.
Om du är över 18 år:
- Boka tid på en vårdcentral, psykiatrisk mottagning eller på företagshälsovården om du jobbar. Du som är upp till 20–25 år kan också kontakta en ungdomsmottagning.
- Många regioner har speciella ätstörningsmottagningar. På några mottagningar behöver du få en remiss från elevhälsan eller vårdcentralen, men på flera ställen kan du själv ta kontakt.
- Det finns även olika föreningar som erbjuder stöd och hjälp via telefon, chatt eller mejl. Du kan också prata med en vän eller någon du litar på.
- Du kan även kontakta Riksföreningen mot ätstörningar, Frisk och fri, om du har frågor om anorexi, bulimi eller andra ätstörningar. De har lokala föreningar på flera orter och kan hjälpa dig att svara på frågor och hänvisa dig vidare. Du som identifierar dig som tjej och är mellan 10 och 25 år kan också mejla eller chatta med en volontär på Ätstörningszonen.
Källa: 1177