Så många är dopade och så enkelt är det
Publicerad 2015-08-24
”Det som sägs är bara propaganda för att skrämmas”
Hela friidrottsvärlden talar om det godas seger över det onda efter Usain Bolts triumf mot dopningsdömde Justin Gatlin på 100 meter.
Men tror du att du bara ser rena idrottare i friidrotts-VM?
Glöm det, säger experterna.
Mer än var tredje aktiv kan vara dopad och det krävs inget geni för att undkomma testerna, skriver The Guardian.
Usain Bolt vann kampen mot Justin Gatlin och världens dopningsmotståndare jublade. Men frågan är hur bra sporten egentligen mår?
Internationella friidrottsförbundet säger att bara en procent av de aktiva är dopade. Men sanningen är en annan. Enligt enkätundersökningar med de aktiva själva är mellan 14 och 39 procent sannolikt dopade, skriver The Guardian. Mer än var tredje tävlande du ser i friidrotts-VM kan alltså fuska.
”Ryktet överträffar testernas kapacitet”
Men varför stoppas de inte? The Guardian har talat med experter på området och det är ingen upplyftande läsning.
– Dopningstesternas rykte överträffar med marginal dess kapacitet, säger Paul Scott, chefsforskare vid antiodopningslaboratoriet Korva Labs.
Paul Scott säger att de som dopar sig professionellt nu förstått hur de ska göra för att lura både testerna och det biologiska passet. Och det är inte särskilt komplicerat heller bekräftar Dr Michael Joyner, expert på området vid Mayo Clinic.
– När folk tog syntetiska steroider förut gjordes det oralt. Men de tar sig då in i levern och lämnar alla möjliga spår som stannar där länge och är lätta att upptäcka. Så nu har de bytt till växtbaserat testosteron som används på andra sätt för att passera levern. Som mikrodoser via plåster och gel som har en kortare brinntid, säger Joyner.
”Som att stjäla godis från ett barn”
En av historiens värsta fuskare är Victor Conte, som via sitt företag Balco försedde ett koppel av idrottare (däribland sprintstjärnan Marion Jones) med dopningspreparat. Han berättar för The Guardian nu öppet om hur lätt de aktiva kringgår reglerna.
– Kan aktiva mikrodosera Epo och testosteron och komma undan med det? Ja. Kan de använda insulin? Ja. Det är som att stjäla godis från ett barn. Det är så lätt det är för kemister och rådgivare att kringgå Wadas tester.
Anledningen är att preparaten lämnar systemet för snabbt för att upptäckas i Wadas standardtest. Bara när en idrottare är särskilt misstänkt använder Wada det mer sofistikerade CIR-testet som förlänger upptäckningsperioden efter användning av en mikrodos testosteron från några timmar till flera dagar.
Preparatet helt lagligt
Problemet för Wada är att testet kostar 3400 kronor och tar 2,5 dag att slutföra. En väsentlig kostnad för organisationen som har som uppdrag att fånga fuskare över hela världen men har en årsbudget (255 miljoner kronor) som är mindre än vad fotbollsklubbens Stoke ensam spenderar per säsong i Premier League.
– Mycket av det som sägs och skrivs om dopningsjakten är propaganda. De vill skrämma och avskräcka dig, men sanningen är att de inte gör tillräckligt, säger Conte.
Enligt Conte finns också dopningspreparat som antingen inte kan upptäckas i dagens tester – eller fortfarande är helt lagliga.
– De använder IGF-1 LR3 samma dag som tävlingarna men de syns inte i testerna, säger Conte vilket också bekräftas av experten Paul Scott.
– Sedan finns det vi kallar ”svävningen” eftersom idrottarna kände sig rekordlätta när de tagit 50 mikrogram T3 (ett lagligt preparat). Jag anser att det är prestationshöjande. Det ökar definitivt din ämnesomsättning. sköldkörtelhormonreceptorerna höjer också effekten av mikrodoser av testosteron, säger Conte.