En sevärd mästare – som få känner till
Alfelt: ...men Yigit tänker satsa allt för att bli bäst i världen
LEICESTER. När lördag går mot söndagsnatt kan Anthony Yigit kopiera Ingemar Johanssons facit att försvara en EM-titel två gånger.
Och precis som Ingo kommer i så fall Anthony att släppa sin titel för att gå vidare mot de stora VM-matcherna.
Fast någon Anthony-feber lär vi inte få uppleva.
Yigit är Sveriges förste Europamästare på 30 år i professionell boxning, men han är ingen jättekändis som får Sverige att stå still när han boxas. Det är synd. För det är en mycket bra och sevärd boxare som vill bjuda på fartfylld action från start i sina matcher.
Som alla de nu internationellt slagkraftiga boxare som Sverige har är det ofta på bortaplan som Yigit tvingats att utöva sitt yrke. Han har gjort det framgångsrikt och fått den mentala hårdhet som en framgångsrik proffsboxare måste ha.
Ta bara när han blev Europamästare genom att besegra britten Lenny Daws i sunkhallen Westcroft Leisure Centre i Greater Londonstadsdelen Carshalton.
En mardrömsgala inför knappt 700 öldruckna hatiskt vrålande åskådare. Jag trodde jag var ende svenske journalist på plats, men en kille som skrev för en arabiskinriktad sajt i Stockholmsområdet satt bredvid mig. Jag såg inte honom efter Yigits seger och när vi träffades i höstas i Stockholm berättade han att vakter hade kastat ut honom mitt under matchen. Därför att han hejat på Anthony.
Rockykänsla, var Anthonys betyg på den galan. Han älskar uppskruvad stämning och liv på läktare och golv.
Hela hallen mot sig igen
Nu är han på bortaplan igen och kommer i Leicester Arena än en gång att ha en hel hall mot sig när han sätter sin titel på spel mot Joe Hughes som har 15 segrar (sex KO), två förluster och en oavgjord mot Anthonys 20 segrar (sju KO), noll förluster och en oavgjord.
Yigit som är mästare och har den bättre matchraden är favorit, men favoritskap i boxning är noll och inget värt om man inte tar med sig sitt kunnande in i ringen kvällen då det gäller.
Allt kan förändras oerhört fort i den här sporten.
Inte så värst långt här-ifrån, på andra sidan Nordkanalen i Belfast, möttes Zolani Tete och Siboniso Gonya i en tolvronders
titelmatch om WBO-titeln i bantamvikt för två veckor sedan. Fighten var slut efter elva sekunder. Egentligen redan efter sex då Tete delade ut matchens enda slag. En förödande högerkrok som golvade motståndaren totalt.
Måste kompensera för det han saknar
Om Anthony Yigit har någon svaghet som proffsboxare är det att han inte har den typen av knockoutslag. Han slår hårt och ofta i en match, men att skicka i väg de kliniskt rena träffarna som släcker ljuset för motståndaren är inget man
tränar sig till. Antingen har man timingen medfödd, som Ingemar Johansson hade, eller så får man, som Yigit framgångsrikt har gjort, slipa på
andra vinnande detaljer och gå de långa, jobbiga fighterna för att vinna äran och pengarna.
När vi åker till invägningen i en delad taxi kommenterar jag den dåliga standarden på husen vi passerar.
– Det var därför jag flyttade från London. Det var mögel, vägglöss, kackerlackor. En gång fångade man en stor råtta inomhus, men då var jag tack och lov i Frankrike på läger. När man gick från duschen till sitt rum droppade vattnet ner genom golvet till våningen under. Jag hade ett jättelitet rum som jag betalade 8 500 kronor i månaden för, säger Anthony.
Men precis som varför han åker på träningsläger till en otillgänglig by i Moldavien var tiden i London ett positivt mentalt härdande. För Yigit finns inget annat än att satsa allt för att bli bäst i världen oavsett vilka uppoffringar det innebär.
* TV10: Gala i Leicester Yigit vs Hughes cirka 23.40