Hela Italien gaddar ihop sig mot stackars Cassano
Varför kan inte Sampdorias klubbpresident förlåta Antonio Cassano?
Mysteriet kvarstår nästan en månad efter grälet som kan bli slutet på ”Fantantonios” karriär.
Ingen vet, alla undrar.
Vad sa egentligen Antonio Cassano till Sampdorias ägare Riccardo Garrone som var så allvarligt, att ingen ursäkt är god nog?
Enligt inofficiella källor kallade Cassano sin klubbpresident för ”gammal skithög”. Det är förvisso olämpligt som tillnamn på mannen som har anställt en för miljontals kronor, men inte en dödlig förolämpning.
Eller?
Den 2 november deklarerade Garrone att Cassanos kontrakt med Samp är att betrakta som dasspapper. Sedan dess har ”Fantantonio” bett om ursäkt i alla väderstreck och sagt sig vara villig att avstå en miljon euro om han får stanna kvar.
Men Garrone är orubblig. ”Om Antonio hade självbehärskning, skulle han vara en av världens bästa spelare. Men han är oförbätterlig. För övrigt har han aldrig fått någon uppfostran”, sa Garrone i förrgår.
Jag tycker att klubbpresidenten är onödigt hård. Och inte bara han. Det är som om hela Italien har gaddat ihop sig mot Cassano, som om hans ”gamla skithög” vore så mycket värre än allt annat man ser och hör på arenorna och utanför. Mycket kan man säga om serie A, men det är inte direkt en söndagsskola. Att spelare förlorar tålamodet är mer regel än undantag. Såg ni till exempel när Eto’o skallade Chievos Cesar i helgen?
Hans uppväxt är en sorglig sannsaga
Det känns som om Cassano har spelat fotboll hur länge som helst. I själva verket är han inte mer än 28 år. Han var bara sjutton när han debuterade i sin hemstadsklubb Bari 1999. Hans uppväxt är en sorglig sannsaga om social misär. Men när olycksbarnet Antonio fick tag på en boll och gjorde sina tricks, var det gatuteater på högsta nivå. Bariborna slog en ring kring kungen av ”centro storico” som trollade med bollen.
Han har spelat i alla landslag, från U15 och uppåt. Roma köpte honom av Bari för 30 miljoner euro när han var nitton. ”Fantantonios” tid i huvudstaden blev en berg- och dalbana. Han hade fortfarande inte fattat att en serie A-spelare måste rätta in sig i ledet, vilket ledde till ändlösa fajter med Romas olika tränare. I Roma visade det sig också att Cassanos svåra humör inverkar mycket på hans spel.
En inspirerad Cassano tillhör fotbollens Olymp. En sur och utfestad Antonio gör i allmänhet ingen som helst nytta och festade gjorde han. I självbiografin skryter Cassano med att han har haft minst 600 tjejer.
Efter otaliga gräl med Roma, gick Cassano över till Real Madrid 2006. Bara ett år senare lånades han ut till Sampdoria och det blev en vändpunkt. Han stormtrivdes i Genua som är en hamnstad, precis som Bari. ”Fantantonio” sa att klubbpresidenten Riccardo Garrone var som den far han aldrig hade haft och Cassano bildade snart ett oemotståndligt anfallspar med Giampaolo Pazzini. Samp steg i tabellen och Cassano skaffade sig en plats i hjärtat hos klubbens rätt svårflirtade tifosi.
Allt var smekmånad. Cassano gifte sig och ska bli pappa i vår. I höstas gjorde den nya förbundskaptenen Cesare Prandelli honom på nytt till ”azzurro”. Antonio Cassanos krokiga väg genom livet verkade äntligen ha rätat ut sig.
Men i månadsskiftet oktober-november kom grälet som innebär slutet på hans tid i Genua och som inte lovar gott för framtiden. Förmodligen går nu även landslagsdrömmen i kras.
Naturligtvis finns det konspirationsteorier, till exempel att Garrone inte vill betala hela summan för Cassanos övergång. Oavsett vad som ligger bakom, bekräftar händelsen att även en stor fotbollstalang måste vara socialt kompetent.
I Italien är det mesta tillåtet.
Men inte att brista i respekt gentemot en välgörare.