Sönderlästa
GÖTEBORG. Mästarna i Göteborg är sönderlästa och måste utveckla sitt spel. Då pratar tränarna om en återgång till det gamla enkla täta säkerheten först-tänkandet.
Funkar säkert tillräckligt bra för en ny guldstrid men hur mycket roligare vore det inte om fler lag spelade som – Gais!?
Makrillarna hamnar förmodligen som bäst någonstans i allsvenskans mitt men i går vann man på Ullevi åtminstone en liten del av mitt hjärta.
Osvenskt är ett ganska löjligt ord att använda i detta integrationens tidevarv, men det är inte ofta man sett ett svenskt klubblag försöka spela fotboll som Gais gör. Kortpassningar till lagkamrater med markerande motståndare tätt i ryggen, överraskande riktningsförändringar, skottförsök från alla håll, dribblingar, dribblingar, dribblingar och en himla massa trampande på bollen. Kladdande, skulle en väldigt framgångsrik skånsk tränare ha kallat det innan han fallit död ned efter en svår hjärnblödning om han basat för Gais som laget agerade mot Blåvitt.
Beväpnade med bollbehandling
Gais tränare vet så klart allt om hur Göteborgs traditionella spikraka 4–4–2 fungerar respektive inte fungerar. Med bollbehandling och rörelse som vapen drog man isär Blåvitt såväl på längden som bredden. Thomas Olsson och Gustav Svensson hamnade i ett gigantiskt tomrum mellan anfall och försvar och fick löpa enormt utan att få ut något av slitet.
I den tomma yta som uppstod bakom Göteborgs bortplockade innerittfält kunde Wanderson do Carmo attackera och väggspela sig fram till skottlägen och sista passningenlägen.
På högerkanten trollade Levon Pachajyan med kvicka dribblingar som gjorde matchen till en mardröm för Göteborgs vänsterback Hjalmar Jonsson.
När Gais inte dominerade spelet bröt och samlade Prince Ikpe Ekong upp bollen och vände spelet. Även Fredrik Lundgren gjorde ett stort jobb.
Gais gjorde allt rätt – utom det avgörande. Sista passningen blev ofta oprecis. Pachajyan slog inlägg som om han träffade bollen med fel sida av foten. De pigga skottförsöken sabbades av taskiga bollträffar och frilägena missbrukades totalt. Gais hade 13 avslut från tio meter men lyckades inte att få bollen förbi mycket duktige Göteborgsmålvakten Kim Christensen. Det säger mer om Gais oskärpa än Christensens skicklighet. Hade Wanderson chippat i stället för skjutit längs marken i sitt bästa läge hade det blivit mål och det hade i så fall blivit ett av årets vackraste. Anfallet som ledde till läget var makalöst vackert med en rad snabba korta direktpassningar.
Inga skönhetspoäng i fotboll
Men det finns inga skönhetspoäng i fotboll. Göteborg kunde lika gärna ha vunnit matchen. Pontus Wernbloom hade en lobb över och nickade in ett mål som inte blev mål eftersom det redan var avblåst för att Ragnar Sigurdsson vält två gaisare.
När Göteborg fick kontroll över bollen visade man åtminstone tendenser till sitt effektiva rakt på-spel. Thomas Olsson tog sig fram och sköt hårt i fart och tvingade Dime Jankulovski till en hyggligt svår räddning.
Förspelet till derbyt var smått bisarrt. Ebbot Lundberg från Soundtrack of our lives släpptes ned i helikopter klädd i någon sorts kaftan i Gaisfärger och slaktade
Sveriges nationalsång med falsksång och schottissteg.
Låt det bli ett minnesvärt slut för allt detta nationalsångsfjanteri.