NYA LEDAREN
Äntligen visade Michael Ballack att han är en äkta tysk lagkapten
WIEN. Han har alltid sprungit längst, offrat sig mest, gjort flest mål.
Ändå har det inte varit tillräckligt.
I går avgjorde Michael Ballack först en match – och hånade sedan motståndarna.
Äntligen har han också blivit en äkta tysk lagkapten.
Inför VM-premiären 2006 kämpade Michael Ballack mot en skada. Han tyckte själv att han hann ikapp, men fick ändå inte starta matchen.
Någon journalist undrade om det var ett sätt att släta ut truppens hierarki, ett sätt att markera för Ballack att han bara vara en av 23 spelare?
Inte alls, försäkrade Joachim Löw, snarare tvärtom.
– Vi har ett ungt lag. Är det något vi behöver så är det snarare en starkare hierarki.
När domaren blåste igång andra halvlek på Ernst Happel-stadion i går var Tyskland ett enda mål ifrån det totala fiaskot.
De stod mot en fientlig publik och ett vilt kämpande hemmalag som inte hade någonting att förlora. På läktaren var det visserligen gott om tyska ledare – utvisade förbundskapten Jogi Löw, förbundskanslern Angela Merkel, VM-generalen Franz Beckenbauer och av någon anledning även Boris Becker – men nere på planen såg det ganska glest ut.
Det tyska flaggskeppet riskerade att sugas in i ett riktigt rejält blåsväder. Hade de verkligen en kapten som kunde stå upp längst fram i fören och lotsa dem mot säkerhet?
Enligt tysk fotbollstradition ska lagkaptenen vara en storkäftad individualistisk jäkel som skäller lika mycket som han spelar.
Franz Beckenbauer. Lothar Matthäus. Oliver Kahn.
Michael Ballack har aldrig passat in i den mallen, och därför heller aldrig fått det där sista erkännandet.
Offrade sig för laget
Ända sedan han flyttade till väst – Ballack är född i den östtyska stad som då hette Karl-Marx-Stadt – har han fått höra en och samma sak:
– Han kommer aldrig att bli en stor ledare. Han har för mycket av det gamla öst i sig, för stor känsla för kollektivet, muttrade till exempel gamle storspelaren Günther Netzer.
Michael Ballack har aldrig förstått varför det skulle vara en nackdel för en ledare att ha en stor känsla för kollektivet.
I VM 2002 släpade han sitt Tyskland till VM-semifinal, men med 20 minuter kvar var han tvungen att offra sig för laget. Han var tvungen att fälla en framstormande sydkorean, trots att han visste att han skulle bli varnad och därmed avstängd i finalen.
Fem minuter senare gjorde han ändå segermålet som tog hans lagkamrater dit.
Under EM har Michael Ballack fått en hel del frågor om sin roll som lagkapten på de tyska presskonferenserna.
Pressen har längtat efter självsäkra statements och kontroversiella uttalanden, medan Ballack har fortsatt pratat om att leda genom exempel.
– Jag funkar inte som en skollärare som kontrollerar att eleverna gör sina uppgifter.
En enda gång under turneringen har han framstått som lite gammaltyskt kaxig, och det var när någon undrade om han tittade på statistiksiffrorna som visar hur mycket olika spelare löper.
– Det behövs inte. Jag vet redan att jag alltid springer mest.
Behövde inte bekräftelsen
I går hann det gå drygt fyra minuter av andra halvlek innan Michael Ballack skenade iväg mot bollen och vräkte upp den i det österrikiska krysset.
Än en gång hade den tyste ledaren räddat sitt lag genom att ta saken i egna fötter – men den här gången firade han på ett sätt som var unikt för honom.
Två gånger om hyschade han mot de österrikiska spelarna, och när han sedan kom in till oss i medierummet gjorde han inga försök att skyla över gesten.
– De hade tagit mer i munnen än de kunde tugga. Som de snackade inför matchen lät det som om vi aldrig sparkat en boll rent, medan de hade blivit världsmästare tre gånger.
Kanske blev det här kvällen som slutligen gjorde Ballack helt accepterad som en äkta tysk landslagskapten. Kanske struntar han själv ganska fullständigt i vilket.
Vid utgången från pressrummet delades kvällens statistikuppgifter ut, där det bland annat stod att en spelare sprungit överlägset mest i det tyska laget.
Michael Ballack tog inget papper. Han behövde inte den bekräftelsen.