Fredag, fullsatt, finaldoft – det här blev den stora festen
Anrell: Hockey kan aldrig bli roligare än så här – i Gävle
Vi ska inte göra oss finare än vi är:
1. Det var fredag.
2. Det var lönehelg.
3. Det var Brynäs mot Färjestad och hemmalaget vann och hockey är aldrig så himla poppis som när det är fredag, fullsatt och hemmalaget vinner över Färjestad.
Alla vill slå Färjestad. Det är svensk hockeys själva fundament, eftersom Färjestad vinner oftast och är stöddigast.
När Brynäs slog värmlänningarna i går var det inte bara en rättvis seger – det var också en vinst som placerade det unga laget från Gävle i vinnarläge inför resten av den här serien.
Jag ska förklara varför:
Den här matchen vann Brynäs – trots att domarnas bedömningsnivå flyttades tillbaka ett pinnhål och en hel del hakningar och speedförstörande moment var tillåtna igen.
Jag kan inte riktigt förstå varför förra matchens Rönnmark-Lärking var bortplockade. Kanske för att Brynäspubliken hatar Lärking, jag vet inte, kanske för att alla ska få vara med.
Skit samma varför, jag tycker det är korkat att byta, spelarna lär sig en nivå och sen är det en ny igen; det är knappast smart.
Brynäs började den här matchen bäst och då såg det ut som om de verkligen hittat en metod att spela ut mot Färjestad.
I andra perioden möttes de av ett Färjestad som la en betydligt högre press och ökade intensiteten i den pressen. Det betydde en total scenförändring.
Saknade Hyvönen i PP
Färjestad förde matchen och skapade mest. Brynäs verkade inte ha en aning om hur det skulle möta den pressen. Tredje perioden började Färjestad också bra och sköt mest, men också mest snett och vint. Kanske priset för den höga och energikrävande pressen.
När sen passningsgeniet Mikael Johansson slog en katastrofal pass som ledde fram till Jonas Nordquists avgörande 3–2-mål hade Färjestad ingen ork att komma igen.
Färjestad hämmades tydligt av att Hannes Hyvönen saknades i powerplay. Hans skott behövs där. Nu var Magnus Nygren för ensam.
Ett orosmonent för Brynäs var att Jakob Silfverberg fick en smäll från Martin Sevc på axeln – han har fått smällar där förr i vinter – efter fem minuter i tredje perioden. Silfverberg grinade illa och behandlades en lång stund i båset. Men han kom tillbaka och det var också han som slog in det avgörande målet i tom bur.
FBK måste vinna i Karlstad
Brynäs vann andra matchen i rad – trots att Jakob Silfverbergs kedja inte producerade mer än ett mål i tom bur och de båda superstjärnorna Järnkrok-Silfverberg överglänstes av Jesper Ollas som återigen var bäste brynäsare och drog in två assistpoäng.
Brynäs vann också – det är viktigt att komma ihåg – utan att adelsmärket powerplay fungerade. Jag tyckte att det unga laget spelade nonchalant och slarvigt i det spel som man vant sig vid att de är bäst i landet på.
Nu var de pinsamt ineffektiva.
Enda plumpen i övrigt i Brynäs var Mats Lavander som spelade döende svan och föll handlöst för en smekning från Rickard Wallin. Borde gett Lavander en utvisning för diwing istället för Wallins tvåa för armbåge.
Nu leder Brynäs med 2–1 i matcher och jag tror att mötet i morgon i Karlstad blir helt avgörande; Färjestad måste verkligen vinna.
3–1 till Brynäs där och det är över för värmlänningarna den här gången.
Det tror jag alla inser.
4–2-segern i går var bara slutet på början av partyt i Gävle. Allt var hur kul som helst. Vid varje utvisning för Färjestad spelades ”Lilla söta Fröken Fräken” med Sven-Ingvars. Rena rama hen-hånet.
Och säga vad man vill om Jonas Frögren, men nån Fröken Fräken är han inte.
På slutet spelades ”Klappa händerna när du är riktigt glad” med stadens enda bidrag till svensk musikkultur; Mora Träsk. Hela hallen dansade.
Sannolikt dansar den än.