Från Lady Fighter till Butterfly Flip

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-04-21

Så blev Baryard en av världens bästa hoppryttare

Hennes första häst hette Lady Fighter och bet av hennes ena fingertopp.

Det har inte hindrat henne från att utveckla ett par av hoppvärldens känsligaste händer.

Sportbladets Johan Flinck berättar historien om lady fightern Malin Baryard.

Malin Baryard började rida redan som sexåring.

De innovativa och driftiga vallonerna kom till Sverige och Norrköping i början av 1600-talet.

Det var kanske vallonblodet i östgöten som gav honom infallet en sen natt där i hotellbaren i Hannover.

Stärkt av några glas gick han fram till ryttarlegendaren.

- Får min dotter träna hos er?

- Menar du den blonda flickan på fuxen? Hon är välkommen, svarade engelsmannen.

Året var 1991.

Den blonda flickan på fuxen var Malin Baryard.

Den företagsamma vallonen var Pelle Baryard.

Den tillmötesgående engelsmannen var John Whitaker.

Scenen i hotellbaren var början på det stora lyftet för Malin Baryard i hennes utveckling till en av världens bästa ryttare.

Men vi börjar med att förflytta oss sex år bakåt i tiden.

Flyttade till Jonstorp gård

Systrarna Baryard - Madeleine, Marie och minstingen Malin - är tre hästtokiga tjejer.

Trots att föräldrarna Pelle och Birgitta inte är särskilt hästintresserade väljer de att sälja villan i Söderköping och köpa Jonstorps gård utanför Norrköping.

- Sätter man barn till världen måste man ge allt för att de ska lyckas. Jag kunde inget om hästar innan barnen skulle börja rida. Men man lär sig ju, säger Pelle.

Sedan sju år tillbaka driver Pelle Baryard hästgården på heltid. Han är Malins största supporter och har köpt de flesta av de 15 hästar som står i stallet. Han har fått näsa för hästar på gamla dar, den före detta rörmokaren.

Innan familjen flyttar till gården är Malin med i en ponnytävling i Söderköping. Hon störtar av hästen med huvudet före, skrapar upp hela ansiktet, tappar medvetandet och får bäras ut på bar. Efter en stund vaknar hon upp och tittar Pelle i ögonen.

- Pappa, när börjar nästa klass?

Det är en historia som säger ganska mycket om Malin Baryard och väldigt mycket om hennes framgångar.

Förbundskapten Sylve Söderstrands första minne av en 16-årig Malin Baryard är:

- Envis. Fruktansvärt envis.

Redan som 14-åring vinner hon guld i ponny-EM. Ett år senare utspelas "natten i Hannover".

Men föräldrarna bestämmer att hon först ska gå ut gymnasiet (ekonomisk linje) innan hon flyttar till Yorkshire i England.

I England sliter Malin från tidig morgon till sen kväll sju dagar i veckan första året. Hon har svår hemlängtan och gråter sig till sömns i början. Men hon biter ihop och utvecklas enormt som ryttare under den engelske mästarryttaren.

- Det är tack vare John Whitaker som jag kom så långt så snabbt, säger Malin.

Våren 1996 kommer hon hem till världscupen i Scandinavium.

Här får hon sitt stora genombrott. Först blir hon trea i tävlingen och får ett wild card till världscupfinalen i Genève, därefter gör hon den famösa maskeradhoppningen i raffset. (Ett raffset som i somras köptes på auktion av gårdagens segrare Marcus Ehning och italienaren Jerry Smit för 3600 kronor.)

Det som i dag på löpsedlarna hade hetat "Baryards nakenchock" ger henne ett sponsorkontrakt med Hennes & Mauritz värt miljoner.

Hon följer upp tredjeplatsen i Göteborg med en sjundeplacering i Genève.

"Svåraste tiden i mitt liv"

Därefter flyttar hon hem till Norrköping och gården.

Hemma igen möter hon mycket avundsjuka - på grund av framgångarna, sponsorkontrakten och glamouren kring hennes person.

- Det var den svåraste tiden i mitt liv. Det var mycket baktaleri, har hon senare berättat.

Vid den här tiden tycker många att Malin är överskattad; att resultaten på banan inte motsvarar all publicitet hon får.

Men Malin svarar med att rada upp topplaceringar i världscupen och Grand Prix-tävlingar.

Med Butterfly Flip vinner hon världscuptävlingen i Genève 2001, blir på nytt sjua i en världscupfinal 2002 och i VM samma år är hon med i Sveriges silverlag.

Och ingen tycker att Malin Baryard är överreklamerad.

Det sägs att i går, i en hotellbar i Las Vegas, gick en tillmötesgående engelsman, stärkt av några glas, fram till en svensk ryttare och frågade:

- Får jag träna hos er, miss Baryard?

Malins liv - år för år

Johan Flinck

Följ ämnen i artikeln