Förtvivlad och chanslös – jag tror Kajsa får börja om med ny coach

OSAKA. Så skört var alltså det svenska friidrottsundret.

Men mitt i alla tårar, fiaskon och ännu mera tårar är det kanske på sin plats att påminna om en sak:

Vi har ju faktiskt fått tre nya världsstjärnor här i Osaka.

Mitt bland alla tårar ska vi inte glömma Susanna, Mustafa och Johan. Tre klockrena nya OS-hopp.

Några stolpe ut och några skador så förvandlades tio små segerpojkar och flickor till ett gäng gråtande förlorare och fjärdeplatsare.

Det svenska friidrottsundret stannade upp här i VM ... och fick oss alla att undra.

I en tidning i går formulerades verkligheten så som att Kajsas hemliga vapen i höjdhoppsfinalen skulle vara regn. Blanka Vlasic kan inte hoppa i regn, sas det.

Inte vet jag om Kajsa kan styra vädret, men så mycket kan jag säga som att i går hade inte ens de jordbävningar som är ganska vanliga här kunnat hjälpa Kajsa. Hon var chanslös. Hon gjorde inget fiasko, det tycker jag är fel ord för en som gör så gott hon kan, men jag blev lite orolig över att se henne både före, under och efter finalen.

Före träffade jag henne i veckan på ett pressmöte och det var det vanliga talet om form och höjd. Men när jag så frågade om Yannick Tregaro fortfarande är hennes coach blev svaren oändligt långa och komplicerade och undanglidande.

Jag frågade Yannick samma sak. Lika långa jobbiga svar, som sa allt och inget.

– Vi försöker jobba lite annorlunda, sa båda.

Yannick skulle finnas med. Men hans uppgift var, så vitt jag förstod budskapen rätt, endast att titta så att hon prickade tejpen rätt vid ansatsen.

Det var lite sorgligt att höra dem prata så om varandra.

De ville säkert väl. Men det kändes lite som att lyssna på ett gammalt kärlekspar som tiden hunnit ikapp och de försöker ändå hålla fast vid varandra och förklara för världen som vill lyssna att de fortfarande är vänner och kompisar.

Men Yannick var inte Kajsas coach i går.

En coach vill trots allt få idrottarens ögon på sig efter en rivning och han vill också kunna göra sina obegripliga axelhöjningar och snurra med händerna. Det fick inte Yannick. Kärlekshistorien är slut.

Som en fallen stjärna

Men även under finalen gick det att se att Kajsa inte såg riktigt ... harmonisk ut. Mörka ringar under ögonen, en blick som inte såg särskilt stabil ut, jag fick en känsla av att den press hon kände var henne övermäktig. Hon ville så gärna vara med i toppen den här kvällen, men hon hade sannolikt aldrig känslan av att hon kunde det.

Det var som att se en stjärna falla i sångvärlden. Kajsa klarade inte sina höga C. Nästan chanslös på 1,97. Det var inte så vi ville se henne och knappast så hon själv ville se sig som titelförsvarare i VM.

Men Kajsas jobbiga år ledde obönhörligt fram till det här. Det var likadant för Linus Thörnblad. Det är svårt att komma till ett VM med en kort, kort formtopp och sen tro att man ska kunna dominera. Det funkar sällan. Blanka Vlasics långa formtopp gav henne den säkerhet Kajsa saknade.

Kunde inte styra sig själv

Även efter tävlingarna var det en annan Kajsa vi fick se.

Hon var djupt förtvivlad hos SVT, tårögd, en snabb intervju i TV 4, sen förbi SVT:s andra kamerateam utan att säga nåt – och så till de svenska tidningarna. Ganska förtvivlade uttalanden om att om hon bara skulle fått till det så hade det blivit bättre. Tårar i ögonen. Jag känner inte Kajsa så mycket att jag vara helt säker, men jag tror att hon verkligen avskydde att inte kunna styra sina känslor offentligt just då. Jag tror hon hatade sina tårar lika mycket som sitt misslyckande.

Plötsligt böjde hon sig ner.

Hon tog sina saker och gick.

Jag har följt Kajsa sen första VM-tävlingen 1995 i Göteborg och jag har aldrig sett henne så här ledsen och ur balans. Hon har alltid orkat förklarat sina framgångar och motgångar.

Med nedböjt huvud gick hon mot utgången.

Det var lite sorgligt att se.

Det var ganska lätt att känna med henne då. Hon har tagit tio mästerskapsmedaljer. Plötsligt var det slut. Plötsligt var hon chanslös mot de yngre hopparna.

Vi talade om det före VM. Kajsa sa att hon kände sig lite gammal. Det är bara Amy Acuff som varit med sen 1995. Blanka Vlasic är 24 år.

Jag vet inte om Kajsa kommer tillbaka, men jag tror att hon gör det.

Jag tror också att Kajsa behöver en coach.

Jag tror att hon behöver en trygg och stabil tränare under sitt viktiga OS-år. Om det är Yannick Tregaro eller nån annan har jag ingen aning om. Jag tror att Kajsa behöver någon som kan hjälpa henne med mer än att titta på tejpen.

Fjärdeplatser och stolpe ut – i hela VM. Utom för Carolina Klüft som var den enda som höll för våra förväntningar.

Men ska vi deppa? Faktiskt inte. Friidrottsundret är inte över. Tre världsgenombrott i VM bäddade för ett riktigt spännande OS i Peking:

Susanna Kallur kan slå vem som helst i världen. Hon kan ta medalj i Peking

Mustafa Mohamed kan slå de flesta i världen – om han får lite hjälp med farten. Han kan ta medalj i Peking.

Johan Wissman har slagit hela sprintvärlden med häpnad. Han kan ta medalj i Peking.

Tre nya stjärnor. Två nya små segerpojkar – och flicka.