”Den matchen hade precis allt”

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-17

Lars Nylin om klassikerna som fick svenska pojkar förälskade: I dag: Del 1

tränade i superklassikern Ron Atkinson basade över West Bromwich Albion när laget deltog i en av de mest klassiska matcherna i Tipsextra-historien 1978.

Sportchansens Lars Nylin har fått i uppgift att gräva i arkiven.

Här är matcherna från Tipsextra-tiden som fick fansen och de svenska pojkarna förälskade.

Först ut i del 1 i Sportchansens nedslag om Tipsextra är en godbit från 30 december 1978.

Bakgrund:

Från 1969 till 1995 var lördagarnas Tipsextra programmet som gjorde svenskarna frälsta på engelsk ligafotboll. Mer än 30 procent av alla potentiella tv-tittare såg programmet och folkhemmet blev experter på storheter som Wolverhampton Wanderers och Stoke City.

Många av matcherna var ärligt talat ensidiga sömnpiller i lera och snö. Då var matcherna i rutan mest en ursäkt för att starta upp helgfirandet. Men Tipsextra presenterade också ett antal klassiker, matcher som står sig även jämförda med dagens excesser i tv-fotboll.

Sportchansen har grävt i arkiven och startar med smällkaramellen nummet ett. Mötet Manchester United–West Bromwich från december 1978 är inte bara en Tipsextra-klassiker, den är än i dag en av de bästa tv-matcherna alla kategorier.

Lars Nylins matchrapport:

Manchester United–West Bromwich Albion 3–5

30 december 1978

Säsongen 1978-79 var ingen av de större för Manchester United. Laget blev till sist nia i ligan och manager Dave Sexton fick behålla jobbet mest för att klubben på våren nådde finalen av FA-cupen.

Det var därför ingen jätteskräll att West Bromwich Albion på Old Trafford lyckades besegra United. Albion gjorde sin bästa säsong på årtionden, laget gick till kvartsfinal i Uefacupen och såg länge ut att kunna ta hem ligaguldet.

Nej, skrällen den där lördagseftermiddagen dagen innan nyårsaftonen 1978 var kvaliteten på själva matchen. Slutresultatet 3–5 kunde skvallra om två usla försvar. Men här handlade det snarast om två grandiosa anfall.

3–5 kunde lika gärna ha blivit 10–10. Så sent som i höstas hade engelska tidningen Daily Mail – inför den här säsongens första möte mellan de två klubbarna – den nostalgiska rubriken: ”Is this the greatest game ever?”

”Sprang på snö utan fotspår”

När Tipsextras skapare Lars-Gunnar Björklund häromåret ombads välja en av alla matcher i programmets historia valde han utan att tveka just denna match. Björklund sa utan omsvep:

– Den matchen var särklassig och hade precis allt.

Att svenskarna i tv-sofforna framför Tipsextra häpnade behöver knappast sägas.

Kungarna i WBA var anfallarna Laurie Cunningham och Cyrille Regis. Engelsk fotboll var ännu inte redo för att ha två färgade spelare som landslagsanfall, annars hade de två fått betydligt fler landskamper än det halvdussin vardera som det nu blev.

WBA:s tränare vid tiden för supermatchen var Ron Atkinson. Denne har senare sagt om Cunningham: ”Han var så lätt och så smidig, han kunde ha sprungit på snö utan att lämna fotspår”.

Cunningham, Regis och WBA:s tredje färgade spelare Brendon Batson dominerade även matchen på Old Trafford. I synnerhet Regis hade en extraordinär dag, när allt fungerade. Se YouTube-länken nedan för hälsparken från Regis som serverade Len Cantello inför dennes lysande 1–2-mål.

Allt var möjligt

Med sitt spel fick de tre färgade spelarna – kallade ”The Three Degrees” efter en soulgrupp – till sist tyst på de häcklare som i matchens inledning buade så snart i synnerhet Cunningham hade bollen.

Men även United serverade godbitar. Som Brian Greenhoffs lysande volley till 1–0 eller en serie svettiga räddningar av den då färske Unitedmålvakten Gary Bailey.

Snacka om tv-räddningar i en tv-klassiker.

Den här eftermiddagen 1978 var allt möjligt.

Se tv-klipp från supermatchen här:

Läsarna tycker till:

Hur blev du förälskad i engelsk
fotboll?