Bra trots förlusten – 2008 kan bli ett ljust år
HELSINGBORG. I paus hann jag tänka tanken jag trodde var otänkbar före matchen:
HIF kan klara det här...och sen hann jag knappt sätta mig till andra halvlek innan det var kört.
När superstjärnan hade diarré så sket det sig för ett tappert Helsingborg mot holländska topplaget PSV Eindhoven. Är den avgörande marginalen inte större än så ser 2008 ut att bli ett ljust år för HIF.
Henke Larsson hade alltså diarré före matchen. Möjligt att det var anledningen till att han missade åtminstone en målchans som han normalt sätter 99 gånger av 100. De andra två var inte riktigt så klara som de såg ut innan man sett repriserna.
Tamboura ut i paus med hjärnskakning.
Joel Ekstrand ut i paus för en sträckt ljumske.
In med Andreas Landgren och Leandro Castan och över med Christoffer Andersson från högerbacken till vänstersidan. Tre förändringar i en backlinje som hållit nollan mot ett lag som framförallt så här års ska vara klart bättre än Helsingborg. Naturligtvis skapar det en osäkerhet och PSV utnyttjade desorganisationen snabbt och effektivt.
Landgren bortgjord på högerkanten innan han väl ens hade rört bollen. Cross genom straffområdet in i ytan mellan Castan och Christoffer Andersson och iskall bredsida i bortre hörnet av Otman Bakkal.
Ett snyggt mål, men jag tror inte att det hade släppts in av första halvleks backlinje och då hade det blivit match åtminstone lite längre.
För HIF var återigen ett bra lag. Med de nuvarande svenska måtten till och med ett riktigt bra lag så här under vår egentliga försäsong.
Och ändå var det långt ifrån ett alltigenom ihoptrimmat lag.
Razak beroende av ett geni
Kantspelarna René Makondele och Martin Kolár är besvikelserna i de två Uefacupmatcherna mot PSV. Så gott som helt oförmögna att få ut de offensiva kvaliteter som bägge har. Defensivt har väl ingen av dem någonsin varit särskilt mycket att räkna med.
När Henke Larssons magproblem fick honom att tappa den sista lilla avgörande skärpan avslöjades också hur beroende Razak Omotoyossi fortfarande är av att spela intill ett geni. Omotoyossi med boll utanför straffområdet blir faktiskt lite pinsam emellanåt. Han löper, snurrar och vänder tills han inte längre vet varför han gör vad och han gör det för att spelförståelsen inte räcker till. Ofta startar han lite för långt ifrån där han ska vara och sällan hittar han den enkla självklara passningen.
Brassen Castan petade in reduceringsmålet men herregud så fel han var på det i försvaret. Där han ska agera.
Mest positivt: Elake Lantz
När Andreas Jakobsson nu tackat för sig får HIF lita till att Oskar Rönningberg och Joel Ekstrand snabbt etablerar ett säkert samarbete. Castan och Samir Beloufa kan nog mer bidra till underhållande matcher än stänga till framför Daniel Andersson.
Mest positivt för HIF igår på Olympia var Marcus Lantz som trots att han sträckte ryggen på uppvärmningen gjorde en bra match med bra passningsspel och stort jobb.
Dessutom var han sådär riktigt elak som han alltid varit när han varit som bäst.