Bingo, SVT
Tänd ett ljus och låt det brinna –
låt aldrig André Pops försvinna
Tänd ett ljus och låt det brinna.
Låt aldrig André Pops försvinna.
Jag vet, det kan vara så att jag vid tillfälle skrivit att, och nu citerar jag mig själv här, ”den förbannade brasan” borde släckas.
Men det var bara min variant på ett vårskrik.
Nu är det höstig vinter, mörkt och kallt, och då är det fint att ha ”Vinterstudion” som sällskap.
Ett ljus i mörkret – i många avseenden.
Inte minst rent journalistiskt.
”Vinterstudion” kom till när Sveriges Television började få svårt att försvara sina rättigheter.
Flera konkurrenter har försökt kopiera upplägget, resultatet varierar.
Några experter pep iväg så fort nya OS-husse Viasat ringde, men Per Elofsson är inte ens en förlust, speciellt inte när man ser hur väl Johanna Ojala och Mathias Fredriksson har tagit vid.
Bra reportage
Visst, det är lite äggtoddy över allt det stickade och mysiga, det enda som saknas är det knäppande ljudet från en brasa, men den trivsamma paketeringen innehåller tv-journalistiska pärlor.
När rättigheter försvunnit har man fyllt på med långa och förbannat bra reportage.
Jag tänker på Bert… fy ända in i helvete vad bra han är, Bert… Sundströms möte med Maksim Vylegzjanin.
Om vi säger så här.
Vem som helst flyger inte tre timmar österut från Moskva och traskar in på ryssarnas toppmoderna träningsanläggning och säger ”hallå ja, tänkte kolla läget lite här, vad pysslar ni med då?”.
Sundström träffar Vylegzjanins (googlade inte) råbarkade tränare, hänger inne i den där furupanel-pyntade träningstugan där Vylegzjanin (ingen copy/paste) bor tillsammans med tio andra.
Tio.
Han får en privat visning av stjärnans privata bröllopsbilder och gör senare en kortare synk med Jelena Välbe.
Hon är 45 i dag, och har förvandlats till en liten babushka.
Det finns en närvaro i reportaget, en på-plats-känsla, som är… ja, bedårande, tamejfan.
”Ingen tvingar mig att träna eller tävla. Jag tar ut mig och stupar efter mållinjen för att jag tycker om det”, säger Vylegzjanin.
Det känns redan otäckt inför OS i Sotji.
Men jag tror fan att jag håller en tumme för Maksim, ändå.
Han verkar både ren och reko.
Väldigt nära
Fler exempel.
Lotta Fahlberg har åkt till en österrikisk byhåla som heter Annaberg.
Hon träffar Marcel Hirscher, en av världens i särklass bästa alpinister.
Två VM-guld och ett VM-silver i våras.
De pratar fart, nördar kunnigt ner sig i grenslingar och hundradelar, paddlar kajak och kör motocross.
Det är så nära och personligt att man nästan förväntar sig att Hirscher ska sitta bredvid i soffan när reportaget är slut.
Men det tar nästan aldrig slut.
Reportaget varar i 13-14 minuter.
”Handlar om en känsla...”
Vi får veta att Hirscher bara såg 30 procent på ena ögat, att han inte kunde se en golfboll från två meters håll.
Han har opererats nu men tror inte att det förbättrar hans åkning.
”Skidåkning handlar om känsla. Om man reagerar på någonting man ser är det för sent. Man måste lita på känslan”.
Jag har fått en ny OS-favorit.
Marcel Hirscher.
Vilken grabb.
Vinterstudion.
Klass.
Ni spelar väl bingo?