Hyllningarna vi minns
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-05-25
Sportchansens Lars Nylin listar tidernas avtackningar bland idrottsstjärnorna
Några enstaka dårar försökte sabotera Paolo Maldinis avskedsföreställning på San Siro i söndags.
Men majoriteten minns ändå ett härligt tack och farväl av en spelare som blev Milan trogen. Sportchansens Lars Nylin minns andra spelare som avtackats under glamorösa - och ibland kontroversiella - omständigheter.
10. Jörgen Jönsson, 2009
Kanske inte det mest spektakulära avskedet i svensk lagsport. Men den senaste och lysande i sig. Jönssons finalföresällning i Färjestad - SM-guld i april i Löfberg Lila Arena i Karlstad - blev en formidabel avslutning för en spelare som blev Elitserien då i synnerhet Färjestad i stort sett trogen.
9. Roy Keane, 2006
En avskedsföreställning med många bottnar. Manchester Uniteds irländska rivjärn på mittfältet hade lämnat klubben under delvis kontroversiella omständigheter. Men en avskedsmatch var självskriven för en av de mest älskade ikonerna på Old Trafford. Den spelades i maj 2006 mot Keanes nya klubb Celtic. Publiksiffran 69 591 är den största någonsin på en så kallad testimonial, avskedmatch. Intäkterna gick till utbildning av blindhundar, ett faktum som lite reparerade avskedsmatchernas då skamfilade rykte i England (se Niall Quinn längre ner).
8. Börje Salming, 2006
Salming är en av få som fått såväl en välkomsthyllning som en farväl-dito. 1976 fick han under Canada Cup som Tre Kronor-spelare en klassisk stående ovation i Toronto. Detta som tack för sina insatser dittills i Maple Leafs. 30 år senare var Maple Leaf Garden utbytt mot Air Canada Center, men ovationen var knappast mindre då tröja nummer 21 enligt NHL-tradition skickades upp i taket.
7. Ronnie Hellström, 1984
Svenska superstjärnor får sällan tårdrypande avsked här hemma. Dels har vi ingen större tradition i ämnet. Men framförallt slutar merparten av våra stjärnor när de spelar utrikes. 1984 blev Ronnie Hellström den förste utländske spelaren i Bundesliga att få en avskedsgala. 35000 på Betzenberg och tysk tv-publik fick se tyskar som Franz Beckenbauer och Sepp Maier liksom svenskar som Bo Larsson och Roland Sandberg hylla målvaktsbjässen Folke Ronnie Wallentin Hellström.
6. Mark Messier, 2006
1994 gjorde Mark Messier Manhattan hockeytokigt genom att leda New York Rangers till klubbens första Stanley Cup-trium sedan andra världskriget. Den händelsen var knappast bortglömd när han 2006 tog avsked. Vid en match i januari det året mot Messiers förra klubb, Edmonton Oilers, hissades tröja nummer 11 i taket på Madison Square Garden. Bland vittnena fanns merparten av 1994 års Rangers liksom Stanley cup-pokalen själv.
5. Henrik Larsson, 2004
Sju år och 235 mål. Nummer sju blev något särskilt för Celtics publik. År 2004 fick Henke Larsson veta det vid säsongsavslutningen mot Dundee United, hans sista match i klubben.
4. Niall Quinn, 2002
Niall Quinn är gud i Sunderland i och har sagt saker som: "Jag lärde mig yrket i Arsenal, blev en fotbollsspelare i Mancherster City. Men Sunderland kröp under mitt skinn, jag älskar Sunderland." Men att irländaren hamnar så här högt på listan beror inte på hans status i nordöstra England. Nej, där hamnar han för att han efter sin avskedsmatch, testimonial, år 2002, skänkte alla intäkter - en miljon pund - till olika barnsjukhus. Fram till detta var testimonials ett sätt för gamla stjärnor att tjäna en sista hacka. Efter Quins genorisitet är det ytterst få som ens förärats en sådan match. Quinns gåva är inte hela orsaken men troligen ett viktigt skäl...
3. Wayne Gretzky, 1999
Den sista matchen för historiens bäste hockeyspelare blev en larger-than-life-upplevelse som inte ens Hollywoods mest tårdrypande manusförfattare hade kunnat knåpa ihop. Innan matchen sjöngs såväl den kanadensiska nationalsången ("Oh Canada") som USA:s ("Star Spangled Banner") med texter som inkluderade Gretzkys namn. I samband med matchen annonserade NHL att nummer 99 aldrig mer ska användas i ligan. Att poängmaskinen Gretzky i sin sista match lyckades få till en assistpinne gjorde inte såpan sämre.
2. Michael Jordan, 1993
Tack-och-avskedsföreställningen som blev en tårdrypande blindgångare. 1993 hade basket-ikonen Michael Jordan bestämt sig för att sluta. Ett av många skäl var att hans pappa tidigare samma år mördats. Avskedsföreställningen blev en mycket amerikansk tårdrypare. Två år och en miserabel baseboll-karriär senare var Jordan tillbaka. Hans slutliga avsked kom först 1999. En bisarr följd av Jordans tvehågsamhet blev att när han återkom kunde han inte använda sin tröja nummer 23, den hade enligt amerikansk ligatradition "pensionerats."
1. Pelé, 1977
Efter mer än 1000 mål och nästan 20 år som stjärnspelare tog Pelé farväl på hösten 1977. Han gjorde det i sitt sista fotbollsland, USA, med en match mellan hans gamla klubb Santos och hans sista, New York Cosmos. Pelé tackade ett fullsatt Giants Stadium - och världen - via direktsändande tv. Publiken trodde att de var med om två historiska händelser. Dels avskedet för en spelare som aldrig skulle överträffas. Men många trodde också att USA till sist fallit pladask för fenomenet soccer. Det förstnämnda antagandet kanske fortfarande stämmer. Det andra har däremot inte fullt ut uppfyllts.