Ytterst få svenskar har spelat VM-final.

Men det finns en match eller tävling som är precis lika nervös och storslagen, en utmaning som i princip alla ställs inför en gång i livet.

Sportbladet har följt med Ingrid, Hector och Jonathan, som alla tre har många matcher och tävlingar framför sig.
 
Men det här är deras första.

Min första match: Hector

Min första match: Hector

Är frukost dagens viktigaste mål?

Inte den här dagen.

Åttaårige Hectors ögon säger något annat.

Vinden och duggregnet yr utanför köksfönstret. Men det är inte det enda som hänger i luften kring enplansvillan i Haparanda denna söndagsmorgon.

Här finns även förväntan.

Trots att det är två timmar kvar till livets första fotbollsmatch är åttaårige Hector redo. Uppe med tuppen och snudd på färdigombytt med sin röda matchtröja och blåa shorts vid frukostbordet.

– Jag är lite nervös. Men det ska bli kul, säger Hector blygsamt.

Ryggtavlan pryds av en tia. Samma nummer som pappa hade på sin tid, skrockar Ali, 40.

Ali är född i Jordanien och det var också där han träffade kärleken i Johanna. Hon läste arabiska på universitetet i huvudstaden Amman och 2014 kom Hector, deras förstfödde, till livet.

Lämnade jättestaden för Haparanda

När lillebror Alexander var på väg ett år senare lämnade de fyramiljonersstaden för Sverige och lilla ”Happis”. Ett större skyddsnät, gratis skolgång och en möjlighet för barnen att lära känna sina morföräldrar fällde avgörandet, berättar Johanna.

Nu har morföräldrarna flyttat in på ålderdomshem och familjen är i full färd med att göra Johannas föräldrahem till sitt. Hon ber om ursäkt för ”flyttkaoset”, vilket känns som en överdrift. De har dukat fram en mindre buffé till frukost. Hector skruvar på sig och skalar varsamt av skalet på ett ägg.

– Jag gillar att äta ägg till frukost. Och popcorn, säger Hector.

Får du energi av det?

– Ja.

Pappa Ali slår sig ned på ena sidan om honom och kort därpå virvlar Alexander in till vänster om Hector. De kivas om vilken stjärna som är bäst. Alexanders håller på PSG och diggar Messi. Hectors favoritlag är Real Madrid och han har en annan idol.

– Ronaldo. För han gör många mål.

Har 10 000 fotbollskort

Hector älskar att titta på fotboll tillsammans med sin bror, främst på Youtube. Han har även byggt upp en stor samling fotbollskort, fler än tiotusen, berättar Ali.

Hector lämnar köksbordet, hämtar en av pärmarna och visar stolt upp sina favoritkort. Gulklädda brassar på ena sidan uppslaget, skimrande Cristiano Ronaldo-kort på den andra. Om han skulle göra mål direkt i sin första match har han bestämt sig för hur det ska firas. Det är ingen vild gissning att familjen Näsström–Ababnehs grannar har hört Ronaldos patenterade målvrål under trädgårdsmatcherna.

Med drygt en timme kvar till match hasar Hector sig upp i fåtöljen och drar på sig benskydden. Han knackar på dem för att se till att de sitter som de ska. Ali ser till att fotbollsskorna blir rejält knutna innan Hector svingar sin svarta ryggsäck över ryggen och sätter sig i bilen.

– Jalla, Alexander! Nu åker vi, hojtar Ali som får springa in i huset för att hämta lillebror som också gör sig redo för sin match med ett yngre lag.

Hector sitter tyst kvar i baksätet och stirrar ut genom vindrutan, medveten om att det börjar det närma sig.

Familjens vita Volvo rullar in på den stora grusparkeringen vid Gränsvallen. Fåglarna kvittrar, men blir överröstade av ljudet från vattenbrunnarna som slukar i sig det kalla försommarregnet.

Termometern visar fem ynka plus, så Hector behåller mössan på när han springer ut på planen efter att ha dragit på sig överdragskläderna.

– Varför var det inte match i lördags istället? Det var mycket bättre väder då, säger han till sina kompisar.

Några av lagkamraterna är ett år äldre än Hector, andra är ett år yngre. Laget tränas av Ali, som rullar fram målen innan han samlar laget för taktiksnack.

– Det viktigaste är att motivera dem att ha kul, säger Ali.

Livets första match

Det blåklädda motståndarlaget radar snabbt upp sig på andra sidan. Hector är en av fem utespelare som får starta matchen – och han gör det som anfallare.

– Yes! utbrister han och knyter näven.

Precis det Hector hoppats på. Han studsar fram och tillbaka i sidled för att få upp pulsen innan domaren blåser igång.

Det börjar bra för Haparanda FF. De gör 1–0 direkt och efter fyra minuter får Hector chansen att utöka ledningen.

Han tar emot bollen, tittar upp och skjuter med vänstern...

… men målvakten räddar.

– Det är bra! Fortsätt så! hörs från sidlinjen.

Hector behåller sitt fokus, får bollen på nytt och den här gången testar han med andra foten. Tjoff! låter det, men bollen ligger kvar. Två meter bort ligger istället högerdojan i gräset.

Hector skrattar, men vägrar ge upp jakten på målet.

Till slut uppenbarar sig det gyllene läget. Han skjuter, följer bollbanan med blicken och stannar upp en millisekund innan lagkamraterna börjar jubla.

Nätet rasslar, ögonen glimmar.

Livets första mål

Iklädd ett leende upp till öronen springer Hector mot sidlinjen – mot sin pappa, sina lagkamrater och fotografen – för att fira sitt livs första mål i sin livs första match.

För en sekund känner han sig precis som sin stora idol. Han snurrar ett halvt varv i luften, slår ut med armarna och vrålar:

– Sii!

Men till skillnad från Cristiano Ronaldo har han inte tid att sola sig i glansen av fotoblixtar och publikjubel.

Tåspetsarna hinner knappt borra sig ned i konstgräset, hälen hinner inte nudda marken innan Hector tar ny fart. Han sprintar tillbaka mot mittlinjen för att vara redo när bollen sätts i spel igen.

Ingenting ska lämnas åt slumpen.

Det slutar med segerjubel i debuten. Hector får uppdraget att tacka domarna och motståndarna för en bra match och beskriver sedan sin fullträff för reportern:

– Jag tror det var Erik som passade mig, sen sköt jag i mål.

Fotboll behöver inte vara svårare än så.