En spelare som bara gör nytta utanför isen
Garpenlöv om Donald Brashear
Hockeysverige pratar om en 42-åring från Indiana och en Donald Brashear-effekt.
I Modo jublar man både på isen och på läktaren och media går i taket.
Men när hypen har lagt sig och spelare och fans ser vilken begränsad hockey pelare Donald är kommer frågan istället vara: varför är han är?
Jag vet att Modo och Peter Forsberg inte värvat Donald Brashear för att han är en skicklig hockeyspelare eller för att han ska slåss. För det kommer garanterat att sluta olyckligt för både Donald och hans motståndare.
Enda anledningen är att han ska ingjuta respekt hos de övriga lagen och på så sätt skydda Modos unga skickliga spelare från tjuvsmällar på isen.
Det finns en mytbild och en förkärlek till hockeyns gladiatorer som gör att alla har en uppfattning om slagskämpar. Man är liksom aldrig riktigt säker på vad som ska hända när de är på isen.
Fråga bara Per Ledin i Luleå. Jag tror att pulsen steg ordentligt när Brashear ställde sig bredvid honom inför tekningen. För hur det än är, är dessa spelare respektingivande med sin storlek och råstyrka.
Finns inget att vara rädd för
Under mina år som spelare i NHL har jag spelat med många slagskämpar. Bland andra Bob Probert i Detroit, Jeff Odgers i San Jose och Paul Laus i Florida. Samma spelartyper som Brashear. Jag har en otroligt stor respekt för dem. De har ishockeyns tuffaste jobb utan tvekan.
Tack vare dessa gladiatorer har jag och mina medspelare haft en lättare och behagligare vardag då de med sin uppenbarelse agerat polis och skyddat sina medspelare utan att blinka.
Men i Sverige funkar det inte på samma sätt. Slagsmål är inte är en del av spelet plus att vi har ett regelsystem som gör att du blir avstängd, en längre tid, vid ett slagsmål.
Det finns liksom inget att vara rädd för i dagens SHL. Ledin kan stå bredvid Breshear utan att egentligen vara rädd.
Det vet alla spelare om och därför tror jag att när all hype kring Brashear lagt sig och vi får se vilken begränsad spelare han är kommer han snarare bli en belastning för Modo än en förstärkning på isen.
Men med tanke på vad Modo har presterat så här långt i SHL kanske han kan vara en pusselbit för Modo ändå?
I NHL kan man ibland höra ”He is good in the dressingroom” – en schysst kille och kompis. Det betyder att man bidrar till laget genom sina ledaregenskaper, karaktär, personlighet, träningsflitighet eller i det här fallet skrämselfaktor. De får helt enkelt spelarna i laget att prestera bättre på grund av olika anledningar.
Nu är jag inte säker på hur länge Donald kommer att vara en del av svensk ishockey, men så länge han tillhör Modos trupp så är det vid sida av isen han kommer gör störst nytta.
Väldigt begränsad verktygslåda
Det finns liksom ett inbyggt självförtroende hos den här typen av spelare. Det kunde vi höra efter Modos vinst mot Luleå, då Brashear menade på fullaste allvar att det var hans förtjänst att Modo vann. Det var han som drog igång laget med sitt enda byte plus att han fick igång publiken.
Min analys är naturligtvis annorlunda, Modo vann för de mötte SHL:s sämsta lag just nu som dessutom spelade dagen innan plus att det mentalt är körda i botten.
För ska vi titta nyktert på den här värvningen har jag svårt att se en vinnare. Om nu en 42-årig pensionerad Brashear, med en väldigt begränsad verktygslåda, klarar av att spela i SHL måste man bli orolig över kvalitén på ligan.
Kastar han handskarna och skadar en spelare svårt i ett slagsmål är det naturligtvis inte bra för SHL.
Jag har otroligt svårt att se vad han kan tillföra spelmässigt för Modo. Samtidigt tror jag Peter Forsberg vill sända en signal att han inte är nöjd med huvudtacklingarna och längden på avstängningarna. Det här är hans sätt att markera mot SHL och disciplinkommittén.
Rätt eller fel.
När Modo möter Färjestad i kväll kommer naturligtvis allt snack handla om Tollefsen eller Hedman vågar, eller vill, gå en fight mot Brashear.
Det kommer vi garanterat inte att få se för jag tror alla lag redan har genomskådat bluffen.
Det finns ingen plats för slagskämpar i svensk ishockey.