J-O & Persson sugna på mer

37-åringarna sist kvar i träningshallen

PARIS

Klockan 22.30, kvällen innan VM börjar: Två 37-åringar står ensamma och spelar i den jättelika, öde Bercy-hallen.

– Detta visar att väl hur sugna vi är, säger Jörgen Persson.

Två minuter senare kommer en funktionär och pekar stumt på klockan: ”tiden är ute”.

– Bara en boll till, säger Persson.

– Balle de match, säger J-O.

De två pingiskonstnärerna har suttit fast i trafiken på väg från flygplatsen, kastat in sina grejer på hotellet, limmat racketen rekordsnabbt och störtat in i matcharenan efter att alla andra slutat träna för kvällen.

– Det är viktigt att få känna på matcharenan, feelingen på borden och få röra på sig efter en resa. Vi spelar inte förrän på onsdag, men kommer inte att kuna träna här innan dess, säger Persson.

Han gör sitt elfte VM, Waldner sitt tolfte. De har mötts två gånger i en VM-final. 1989 vann J-O, 1991 Jörgen.

– Det här är som en VM-final – bara vi som spelar i hallen. Okej, lite tomt på läktaren.

Kan vi räkna med en repris på söndag (finalen)?

– Nej, inte räkna med, haha. Det gäller att överleva de första tre matcherna. Vinner man dem vet man att man är bra. Kvartsfinal är en realistisk målsättning för mig, säger Persson.

Johan Flinck