Stjärnfallet
Domenechs astrologi har förvandlat Frankrike till ett skämt
ZÜRICH. Hur kan Europas bästa spelare ha blivit EM:s sorgligaste trupp?
Jo, genom en förbundskapten som hellre tänker på astrologi och bröllop än fotboll.
Under EM har Frankrike varit oorganiserat, oengagerat och oinspirerat – och felet är till största delen Raymond Domenechs.
Abidal river ner Toni, Pirlo slår in straffen och EM:s mest upphaussade match avgörs i en enda sekvens. På läktarna undrar hundratals journalister över… Abidals stjärntecken.
Raymond Domenech – vafan har du gjort?
Hur har du lyckats göra det franska landslaget till ett smaklöst skämt?
Du har haft Europas största talangpool till ditt förfogande. Av den har du skapat ett lag som inte haft en aning om varför saker och ting gått åt helvete – men som i och för sig inte brytt sig särskilt mycket om vare sig resultaten eller varandra ändå.
Den ena nyckelscenen i gårdagens match kom när Franck Ribéry blev skadad. Inte så mycket själva skadan i sig – även om Ribéry är den enda fransman som kan se sig själv i spegeln efter EM – utan reaktionerna på den.
Karim Benzema var snabbt framme vid sin fallne lagkamrat. Efter ett tag tycktes Thierry Henry inse att det kanske skulle se bra ut om han också tittade till den skadade, lagkapten som han var.
I övrigt – intet.
Gigantiskt klyfta i laget
Trots att Ribéry uppenbarligen var allvarligt skadad orkade inte någon av de övriga åtta fransmännen ens gå fram till honom.
Ska man tro på skvallret – och såna här scener gör det väldigt enkelt – så råder krigstillstånd i den franska truppen. Henry är impopulär, Gallas konstant tjurig och en gigantisk klyfta har vuxit fram mellan gamla och unga.
Den andra nyckelsekvensen var såklart straffsituationen – men även här var det efterspelet som berättade allra mest.
Under sin tid som förbundskapten har Raymond Domenech introducerat astrologi som ett moment i sitt ledarskap. Han säger sig konsultera stjärntecken innan han komponerar lag och trupper.
– Har jag ett lejon i backlinjen har jag alltid pistolen redo. Jag vet att ett ögonblick av galenskap från honom kan kosta oss.
Det är en sak att Domenech lagt analysribban på den nivån för oss journalister – Abidal visade sig vara kräfta, född elva dagar för tidigt för att vara lejon – en helt annan att han skickar ut förvirrade och oförberedda lag till match.
Under de fem minuter som följde på Abidals utvisning hade Italien kunnat göra både tre och fyra mål. Frankrike hade inget system, ingen idé, ingen sammanhållning, ingen stridsvilja.
De hade kunnat ha elva spelare, de hade kunnat ha tolv eller tretton – de hade ändå aldrig besegrat ett motstånd som i alla fall var organiserat och engagerat.
Ett gäng drönare
För några veckor sedan läste jag en intervju Didier Deschamps och Aimé Jacquet i Le Monde. De två segerherrarna från VM 1998 diskuterade vinstreceptet, pratade om hur nyckeln är att byta ut en gammal generation i tid, om att få spelargruppen mentalt fräsch och hungrig.
– Numera finns det många spelare som lika gärna målar en vägg vit som att spela fotboll om pengarna är desamma. En tränare måste ändå få dem att brinna för uppgiften, sa Deschamps.
Italienarna är världsmästare som fortfarande vill mer. Frankrike är ett gäng drönare som lika gärna hade målat en vägg vit.
På presskonferensen efter matchen pratade Domenech likafullt om hur tappert hans lag varit, hur stolt han var över dem och hur han ”älskade” deras insats.
Till sist frågade en journalist om han inte insåg att det franska folket såg på EM på ett helt annat sätt. Domenech tycktes inte förstå frågan, och tänkte minsann inte bli av med sitt strålande humör. Omedelbart efter slutsignalen hade han nämligen friat till sin flickvän.
– Det finns annat än fotboll som är viktigt i livet, förstår ni.
Jo, vi förstår. Men vi förstår även att var sak har sin tid och sin plats och att en herre formar sin hund.
Om du nu tycker att fotboll är så oviktigt så borde du aldrig ha varit här, Raymond Domenech.