FOTBOLLSKUNGAR
Glöm Figo och Zidane – här har ni EM:s nya generation
BASEL. Vi har väntat i två år, vi har tagit oss igenom planstormningar i Köpenhamn och vi har korsat Alperna på elefantryggar.
Nu står vi äntligen här.
Låt tusen bollar rulla, låt hundra stjärnor tändas.
EM kan börja.
Det finns en del av mig som vill att allt ska vara som det alltid varit.
Det finns någonting där som får mig att gå runt i ett dan-före-dan-skrudat Basel – bland stenkyrkor, spårvagnar och skrålande tjeckfans – och nästan längta tillbaka till Portugal 2004.
I Portugal var det sol och hav, här är det grått och Rehn.
I Portugal dansade Zidane, Beckham, Figo, Totti, Raúl, Trezeguet, Rooney och Nedved, och här?…
…?här är det dags att sluta tänka dumheter.
Det absolut bästa med idrott är ju att vi alltid vet vad vi haft – men att vi aldrig, någonsin kan veta vad vi får.
EM 2008 börjar idag. Det enda vi kan vara säkra på är att vi kommer att få nya hjältar, nya syndabockar, nya historier att lyssna på och berätta.
Vi kommer att få se saker vi aldrig någonsin tidigare sett.
Och så fort den insikten slagit mig så släpper allt.
Herrejävlar, EM 2008 börjar idag – och på många sätt är det den mest spännande turneringen på årtionden.
Det är dags att ringa ut det gamla och ringa in det nya. Det är dags för en ny generation att ta över den europeiska fotbollen.
Hjältarna är i 23-årsåldern
Vi går in i ett mästerskap där Cristiano Ronaldo, Fernando Torres och Cesc Fàbregas – 23, 24 och 21 år gamla – kanske är de allra största stjärnorna. Alldeles bakom dem finns Franck Ribéry, Sergio Ramos och Karim Benzema – 25, 22 och 20 år – som alla är en enda stor turnering ifrån att bli riktiga världsnamn.
Sedan är det bara att fortsätta.
Vi har inte längre Zidane och Figo att titta på – men vi har Luka Modric, Mario Gómez , João Moutinho, Samir Nasri, Alberto Aquilani, Tranquillo Barnetta, Bafetimbi Gomis, Arda Turan, Miguel Veloso, Ciprian Marica, Ivan Rakitic, Ibrahim Affelay, Igor Akinfejev och Gökhan Inler.
De är alla 23 år eller yngre.
Några av dem kommer aldrig att slå igenom på allvar, några kommer att etablera sig i den europeiska toppen och ytterligare några få kommer att bli världsfotbollens nya dominanter.
EM kommer att ge oss en tydlig fingervisning om vem som kommer att uträtta vad. Det blir en turnering som låter oss vara med när löften blir legendarer.
Den fotbollsälskare som inte går igång på det måste vara den som inte längre är nyfiken på livet.
Det finns lögner, förbannad dikt, statistik – och så finns det idrottsstatistik. Jag upphör aldrig att fascineras av att fem procent av jordens befolkning påstås ha sett VM-finalen 2006.
Inte fem procent av folket som lever i dag, alltså, utan fem procent av alla människor som någonsin levt under mänsklighetens historia.
Inför EM hoppas nu arrangörerna på en total tv-publik runt åtta miljarder, vilket alltså är en siffra som är ungefär 20 procent större än världens sammanlagda befolkningstal.
Fotbollens snöboll verkar aldrig sluta växa. EM i Sverige 1992 genererade intäkter på 38 miljoner kronor. Motsvarande siffra för årets mästerskap beräknas bli mer än 30 gånger större, 1,2 miljarder.
Och kontentan av denna sifferexercis? Jo, att det här med fotboll är rätt populärt.
Hockey, någon?
Redan före premiären har också EM fått sin första riktigt gripande berättelse.
Vid halv tre-tiden i måndags eftermiddag ryckte en brandbil ut till en villa i Zürich.
En 30 meter hög stege vecklades ut för att nå upp till vindsvåningen.
Pendlat mellan sjukhuset och träningen
Där bor den schweiziske förbundskapten Köbi Kuhn, och där låg hans hustru Alice medvetslös efter ett epileptiskt anfall.
Under hela veckan har Köbi Kuhn pendlat mellan sjukhuset och träningsplanen, och när han igår eftermiddag höll sin sista presskonferens inför EM-starten gjorde han det med känslosam röst:
– Spelartruppen och ledarna runt omkring mig har stöttat mig till sista man. Det är de som har givit mig modet att vara här.
Strax före klockan sex i eftermiddag leder Köbi Kuhn ut värdnationen på St Jakobs Park i Basel för att sparka igång årets största idrottsevenemang.
Samtidigt ligger kvinnan han varit gift med i 43 år nedsövd på universitetssjukhuset i Zürich.