Krajnc: Jag ska bli mästare igen

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-04-07

Trots förlusten: Det här var världsklass, Armand

KÖPENHAMN

Sällan tror jag, att jag sett så många oavgjorda ronder i en titelmatch.

Har fem oavgjorda i mitt protokoll och egentligen var det väl bara de tre slutronderna som klart gick till den nye mästaren, virvelvinden Harry Simon från Namibia.

En fantastiskt fin match var det. Fartfylld, teknisk, tät gardering. Om uttrycket tillåts: världsklass.

Visserligen förlorade du en VM-titel, Armand, men samtidigt visade du, att du hör hemma i världstoppen.

Och det har vi, faktiskt, inte varit riktigt säkra på.

Armand Krajnc från Landskrona och Hamburg, från Häljarps AIS, Landskrona BK och Höllvikens BK förlorade titeln - men vann respekt.

Vilket kan göra att utgångsläget för framtida matcher till och med förbättrades.

Till historien går de tre domarnas siffror i Harry Simons favör - 116-112, 116-112, 116-113 - men som alltid i den här sporten var det siffror som inte passade alla närvarande.

Mamma stöttade bra

Så sprang till exempel mamma Stefania efter matchen omkring i lokalen och skrek "jävla domarna, jävla"", och på läktarn fanns en höggradigt berusad och högröstad trio som hyttade åt domarna med paraply och Landskrona BoIS-flagga som om dom inte kunde förstå, att även Landskrona kan drabbas av motgång; trots 6-2 mot Helsingborg.

Det här var Armand Kranjcs fjärde titelförsvar sen han tog WBO-titeln i mellanvikt från engelsmannen Jason Matthews 1999, och jag tycker faktiskt att detta var den bästa av dessa matcher.

Harry Simon är den bäste boxare Kranjc stött på, en motståndare vars energi aldrig verkade ta slut. I tolv ronder, bara med någon halvminuts viloperiod under någon enstaka rond, överöste han svensken med slag. Skulle han aldrig tröttna?

En sorts förklaring

Nästan allt fastnade på handskar och överarmar, men det är klart, att bara det, att man slår - medan den andre inte slår - ger poäng hos domarna.

- Jag var för passiv, erkände också Armand.

- Det håller inte. Man måste ta fram det bästa man har. Man får faktiskt vara lite smartare än så här.

Då låter Armand som en vanlig svensk idrottsman, inte som den uppblåsta PR-typ för galan man sett på tv de senaste dagarna.

Både Armand och kretsen kring honom pekade på den korta förberedelsetiden; bara tre veckor i stället för normala sex-åtta.

Det är naturligtvis nån sorts förklaring - men ändå en dålig ursäkt i en bransch där man alltid bör vara beredd på snabba klipp.

Matchen gick i klasisk miljö, i Cirkusbygningen i centrala Köpenhamn, ett ställe för all slags underhållning. Utanför Armands loge hänger affischer som berättar om detta. Om Herbie Hancock, om Tony Bennett, om Svend Asmussen. 28 mars spelade Kim "Lille du" Larsen här och 22 maj ska Chippendales strippa i samma lokal.

Eftersom detta är en spalt med utpräglat sinne för onödigt vetande är det förmodligen bara här du också kan läsa namnen på alla de fyra, vid sidan av Armand Krajnc, mest bejublade ringaktörerna denna afton: Miss Sverige - Malou Hansson; Miss Södermanland - Caroline Söderkvist; Miss Hälsingland - Lisa Nöjdh; Miss Malmö - Maria Lindkvist.

Rondflickorna alltså. Dom behövde inte heller skämmas.

Lasse Sandlin

Följ ämnen i artikeln