Den märkligaste SM-final jag sett
JÖNKÖPING. Det här var den märkligaste SM-final jag sett - och jag har sett alla sedan 1982. En förstaperiod som Linköping dominerade fullständigt och där bokstäverna HV stod för Hönsgård och Villervalla.
Linköping gick till pausvila med ledning 2–0 och det kändes som matchen var över redan där. Så kommer HV ut som ett helt annat lag till andra perioden, medan Linköping plötsligt är förvandlat till ett pojklag. HV står för en av de värsta vändningarna i SM-slutspelet historia och gör fem mål på 7.18 - från David Petraseks 1–2 efter 4.58 till Andreas Falks 5–2 efter 12.16. Tre av HV:s mål kom dessutom i spel i numerärt underläge och två av de målen inom loppet av nio sekunder (!).
Det ska egentligen inte kunna hända och är ett svårslaget rekord. I tredje perioden verkade det som om luften gått ut båda lagen och det var fullt förståeligt. Janne Karlsson gjorde ett sista försök, då han plockade ut målvakten med över fyra minuter kvar. Men det slutade bara med att Johan Davidsson kunde slå in ointagliga 6–3 i tom kasse.
Linköpings stjärna Tony Mårtensson gick poänglös av isen för tredje matchen i rad och den fruktade förstakedjan gjorde inte en enda poäng. Nyinsatte Jonas Fransson i Linköpings mål fick en mardrömskväll. Han höll nollan i två perioder, men det hjälpte inte då han släppte in fem på rekordtid i andra perioden. Han hade inte mycket hjälp av sina medspelare, men matchrosten lyste igenom vid ett par av målen.
Vad som ska rädda Linköping nu vet jag inte. De har förlorat tre raka matcher och ingenting pekar på att de vinner i Linköping på fredag.