Niva: Knappt någonsin har vår landslagströja känts mer betydelsefull

Erik Niva

Visa mig vår gula tröja och jag ser det allra bästa med vårt land.

Visa den för en fanatiker och han blir en religiöst och politiskt motiverad mördare.

Knappt någonsin tidigare har vår landslagsfotboll känts mindre viktig än i dag – knappt någonsin har vår landslagströja känts mer betydelsefull.

Det är så fasansfullt mycket med den här tragedin som är omöjligt att ta in, men eftersom jag är den jag är finns det en dimension som ekar allra värst i just mitt huvud.

Offren valdes ut eftersom de var svenskar, de mördades för att de hade gula landslagströjor på sig.

Våra tröjor.

Lite väl ofta brukar jag mässa om den inneboende kraften i en fotbollströja, hur den kommit att bli något mycket mer än bara ett klädesplagg. Själv samlar jag på fotbollströjor – har skrivit böcker om dem – just för att de rymmer sån oerhörd symbolisk tyngd.

Ett land har sin flagga som främsta nationalsymbol, absolut, men därefter kommer ofta landslagströjan. Kungafamiljer? Överhuvudtaget inte jämförbart.

Hade jag inte jobbat…

Ser jag de rödvita schackrutorna tänker jag direkt på Kroatien. En viss nyans av orange får mig omedelbart att associera till Nederländerna.

I de här tröjorna ryms livsvillkor, kultur, mentalitet, identitet – en sorts sammanfattning av tillståndet i nationen.

Förr om åren brukade du mentalt förflyttas till Rio de Janeiros stränder då du såg det brasilianska landslagets klassiska tröja. Då stod den för samba och sol, karneval och caipirinha.

I dag har den istället kommit att laddas med politisk splittring och konstitutionell kamp.

Och Sverige?

För egen del har jag aldrig varit så mycket för nationalsymboler – jag har bara inte det förhållandet till identitet och hemland – men genom livet ändå känt en uppriktig stolthet över vår landslagströja.

För mig har den alltid reflekterat allt det jag håller allra högst med vårt land; samarbete, strävsamhet, uppoffringsvilja, anständighet och solidaritet.

Lite extra gärna har jag tagit på mig den när jag har varit utomlands, då den faktiskt fått mig att gå med ryggen lite rakare och huvudet lite högre.

Igår hade mycket väl kunnat vara en sådan dag.

Jag gillar att promenera genom stadskärnor och mot arenor, så jag började gå norrut från de centrala delarna av Bryssel. Nästan framme vid bron över till Molenbeek svängde jag höger, valde att gå genom parkerna snarare än längs kanalen.

Hade jag gått rakt fram istället hade jag hamnat vid korsningen där två svenskar sköts ihjäl ett par timmar senare. Hade jag inte jobbat hade jag mycket väl kunnat ha landslagströja på mig.

Hade jag inte haft tur hade det lika gärna kunnat vara jag, precis som det hade kunnat vara vem som helst av hundratals andra svenskar i Bryssel igår.

Men de som mördades dog eftersom de bar gult – eftersom de hade vår landslagströja på sig – och det är så bottenlöst sorgligt att det är helt omöjligt att förlika sig med.

helskärm

En måltavla, en anledning till mord

I den där tröjan ryms våra ambitioner och vår strävan, vår öppenhet och vår tolerans. För mig är den något som jag velat visa upp för världen, bokstavligt talat bland det vackraste vi har.

För fanatiker och terrorister är den tydligen en fiendeuniform, en måltavla, en anledning till mord.

Vart i hela världen tar man någonsin vägen med det? Var gör man när allt redan är för sent?

Själv flyger jag norrut över skogar, byggvaruhus och miljonprogram – som det heter i visan – över ett land som kämpar förtvivlat för att hålla samman.

Höstsolen färgar träden i guld när vi flyger in för att landa. På flygplatsen väntar krisstödjare från Bromma stadsdelsförvaltning i sina gula västar, för att erbjuda sin hjälp till de som känner att de behöver den.

Det här är Sverige, och jag har sällan varit lika glad över att komma hem. Det här är Sverige, och mitt hjärta brister över de två som aldrig kommer att få komma hit igen.

Jag vet inte när ett av våra landslag faktiskt spelar match härnäst och jag vet inte när den gula väggen reser sig igen – men jag vet att tröjorna de drar på sig kommer att se annorlunda ut den dagen än de gjorde igår.

De kommer att skina ännu mer än de gjort tidigare, de kommer att betyda ännu mer än de någonsin gjort förut.