De är VM-historiens STÖRSTA galningar
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-28
Sportchansens Lars Nylin listar VM:s värsta råskinn – genom tiderna
Ishockey-VM har haft sina ”galningar” under åren.
Sportchansens Lars Nylin fick i uppdrag att göra sin egen favoritlista.
Här är Nylins egen tio-i-topplista på hockey-VM:s allra största ”galningar” genom åren.
Uppvärmning: Xavier Unsinn
Inte alls någon galning. Snarast en distingerad herre med lustig mössa som styrde det tyska landslaget genom totalt nio VM på den tiden när stjärnan hette Erich Kühnhackl. Han finns på listan endast av det skälet att hans namn betyder ”Smart vansinne”.
10) Bill Warwick
Det första riktiga sjöslaget mellan Tre Kronor och kanadicker inträffade vid VM 1955. Om Bill Warwick – en av tre bröder i det årets upplaga av Kanada – sa den svenske backbjässen Lasse Björn: ”Det räckte att han andades på dig för att du skulle bli skadad”.
9) Vilgot Larsson
Att Tre Kronor vann VM i Moskva 1957 och sedan sjöng ”Helan går” i stället för ”Du gamla du fria” är en lagom knäpp anekdot. Helt vansinnigt var det av den hjälmlöse backen Vilgot Larsson i nyckelmatchen mot Tjeckerna nickade bort ett slagskott på mållinjen. Men den galenskapen tog svenskarna till finalen och så småningom ett första VM-guld.
8) Keith Primeau
Vid VM 1997 gjorde Carolinas lagkapten Primeau sitt bästa för att Tre Kronors Marcus Thuresson skulle bli en överårig medlem i pojk-kören Wiener Sängerknaben. Vid en tekning stötte kanadensaren klubban så hårt i svenskens skrev att en testikel skadades. Möjligen borde Thuresson sett det komma. I Team Canadas bås stod som coach Wayne Cashman, på 1970-talet var Cashman en av de som trodde att receptet för att slå Sovjet var muskelkraft, tjuvknep och trashtalk.
7) Darryl Sly
Det måste vara något med hans namn. Att det låter som en gangsters. Det har gått nästan 50 år sedan Kanada – representerade av klubblaget Trail Smoke Eaters (apropå namn) – på alla sätt krossade Tre Kronor dagarna innan VM 1961. Sly var bara en av sjöbusarna den gången, ändå heter det fortfarande att det var han som på egen hand körde över Nisse Nilsson och de övriga svenskarna.
6) Jiri Bubla
1987, ett år efter att han slutat aktivt, arresterades tjeckbacken Bubla. Det hade avslöjats att han var ansvarig för en heroinkartell. För Bubla skedde gripandet i pinsammast möjliga miljö, hockey-VM i Wien.
5) Stig Salming
Amerikanerna väste så ofta de kunde sitt ”Chicken swedes”. Men de hade inte räknat med ”Stygge Stigge” från Kiruna. Vid VM 1976 rök Salming ihop med USA:s lagkapten Lou Nanne. Det tände en stubin mellan de två lagen som hade fräst färdigt lagom till VM i Wien 1977. Då small det. Mer om det strax.
4) Rob Niedermayer
En oskriven lag i hockey säger att fixstjärnorna sällan råkar ut för de värsta överfallen. Sådana teser tror inte Rob Niedermayer på. Kanadensaren gjorde sitt bästa för att skicka Peter Forsberg ur VM 2004 med en attack i ryggen. ”Tacklingen” utfördes precis framför Kanadas bås. Det var inte direkt generade blickar som via tv-kamerorna kunde beskådas därifrån.
3) Douglas Murray
Även svenskar kan. I sin första stora match i Tre Kronor sänkte Murray den ryske lagkaptenen Alexei Morozov och fick matchstraff. Det hade då gått mindre än tio minuter och Tre Kronor ledde med 1–0.
2) Wilf Paiement
Det har ibland hetat att galningen Paiement på hemmaplan i NHL var en fegis. Hans vettlösa attacker vid VM 1977 på Lars-Erik Ericsson (en klubbspets i ögat), respektive ryssarna Sjadrin, Jakusjev och Babinov (slogs medvetslös av vilde Wilf) har beskrivits som en engångshändelse. Tro inte på sådana rykten. Paiment var en galning även hemma i ligan. 1978, året efter hans bärsärkargång i Wien, slog han avstängningsrekord – 15 matcher – efter ett ligistdåd i NHL. Han dömdes senare för samma förseelse att betala fem miljoner svenska kronor i skadestånd.
1) Phil Esposito
En stundtals gudabenådad kraftspelare. Men också galningarnas Gudfader. Med långt korpsvart hår och en blick som skrämt en maffialedare i tv-serien ”Baretta” var Esposito skrämmande redan innan han placerat en klubba i händerna och en djävul i käften. Vid VM 1977 var han helt bindgalen och fick med sig sitt kanadensiska lag i hämndattacker på svenskar och tjecker. De enda som stod emot var ryssarna. Då vände Esposito ryggen mot den sovjetiska flaggan innan han kastade klubbor som spjut in i CCCP:s omklädningsrum. När han i en korridor såg en skadad ryss sys slog Esposito sig stolt för bröstet och vrålade ”I dit it! I did it!”