Sparkades inte en dag för tidigt
Wennerholm: ”Perra” kommer rädda kvar Leksand
Leksand sparkar tränaren Sjur Robert Nilsen och det var inte en dag för tidigt.
Och in kommer Perra Johnsson.
Denna eviga räddningsplanka som snart får starta ett bemanningsföretag.
I fjol räddade han kvar Modo i SHL – nu ska han rädda Leksand.
Jag har all respekt för Perra som ledare och kanske är han rätt röst i Leksand omklädningsrum just nu. Jag tror hans styrka ligger i att inspirera och skapa lagkänsla.
Och så är han ju gammal brandchef.
Van att vara i hettan.
Leksand sparkade alltså Sjur Robert Nilsen till sist och som jag ser det hade de inget val i det här läget.
Jumbo i HockeyAllsvenskan, en publik som sviker och ett spel som knappast pekat uppåt de senaste tiden. Inte mungiporna på Sjur Robert Nilsen heller, som sett ut som sju svåra år efter varje förlust.
Ingen idé
Jag har ingenting emot norrmannen, som är en erkänt duktig istränare. Men att vara coach är en helt annan sak. Här har han misslyckats.
Han har trevat efter lösningar, men inte lyckats göra de förändringar som gett laget ett lyft. Varken i planeringen före eller under matcherna. Han har inte hittat en spelidé som håller och som spelarna ställt upp på.
Det finns många som påstår att Leksand är ett hopplöst fall, att laget är felbyggt från början av tidigare sportchefen Tore Jobs. Att det är för tungt och orörligt i en serie som lever på skridskoåkning och fart.
Jag kan väl hålla med till viss del.
Men Leksand har ett betydligt bättre lag på papperet än många andra.
De ska inte ligga sist i HockeyAllsvenskan.
De ska inte vara den sämsta årgången på 71 år. Det var då Leksand debuterade som hockeylag och vi skrev säsongen 1944/45 när de fick starta i dåvarande division 3. Men då var det ett lag som var på väg upp redan från start och sedan dess har de inte spelat i en serie som ligger under dagens HockeyAllsvenska.
Även om andraligan kallades division 2 tidigare, innan elitserien startade 1975/76.
Då var Leksand ett storlag.
När elitserien startade hösten 1975 var Leksand regerande svenska mästare.
Ja, inte bara det.
De hade vunnit SM-guld tre år i rad.
En usel säsong
Det var då de lag grunden till den popularitet de har ute i landet än i dag.
Många gillar inte när jag kallar Leksand för "Folkets lag", men de drar fortfarande mest publik av alla på bortaplan. De gjorde de även när de spelade i SHL förra året, då de hade ett snitt på fantastiska 6 907 på bortais. Och det trots att de gjorde en usel säsong rent sportsligt och ramlade ur.
Nej, jag har svårt att hitta ett starkare varumärke än Leksand i svensk hockey.
Det är därför det är så tragiskt att se hur klubben vanskötts genom åren.
Det grundläggande problemet har inte funnits bland spelare och tränare. Det har funnits i ledningen. I organisationen.
Leksand har inte haft en riktigt stark ledare sedan Björn Doverskog.
De har varken tagit tillvara varumärket, fansen eller att ha tillgång till en av landets finaste hockeyarenor.
Drygt 5000 åskådare
Leksand hade kunnat vara vad Skellefteå är idag om de haft rätt folk som tog besluten.
Nu handlar det i stället om sparkade tränare och att överleva.
Ekonomin är så nära konkurs det går att komma och till och med publiken har börjat svika. Det var bara lite drygt 5000 åskådare på det klassiska derbyt mot Mora förra veckan.
Nu kliver Perra in som en räddare i nöden igen.
Jag tror han kommer att rädda kvar Leksand i HockeyAllsvenskan, men det känns alldeles för sent för att ha något annat mål.
Det är inte långt till en plats i play off-serien och en minimal chans att slåss om en SHL-plats framåt vårkanten. Men det känns mest som drömtänkande just nu.
Idag handlar det bara om att överleva.