Wegerup: Det här ger hopp inför OS-kvalet
Sundhages tålamod med Schelin är med rätta stort, men någonstans måste en gräns finnas
GÖTEBORG. Dejligt, Sverige.
Tre poäng mot Danmark.
Och ett spel som ger hopp inför OS-kvalet.
Vi är inte framme än - men på rätt väg.
Gamla Ullevi, en månad efter segern mot Polen.
Mössa på, för oss på pressläktaren, och på planen en svårare motståndare för Sverige.
I årets sista EM-kvalmatch mötte Sverige ett Danmark som klättrat på Fifas världsranking och som bygger för framtiden, de med. Men i den här nordiska duellen var det ändå tydligt att Sverige fortfarande är på en annan, högre nivå. Samt, ännu viktigare, att det nya svenska spelet efter VM-fiaskot börjar ta form.
Svenskorna inledde som väntat intensivt, vällde in och förbi över de rödvita gränserna och skapade chans på chans. Stine Petersen i det danska målet spelade räddande ängel flera gånger, som på Olivia Schoughs friläge.
Sofia Jakobsson hade en träff med ribban. Lotta Schelin sköt på utsidan, i gaveln.
Schough bakom målet
Mot slutet av första halvlek mattades offensiven och danskorna stack upp med farliga Pernille Harder och Nadia Nadim.
Pausen kom lägligt för Sverige som hann hämta andan och strama upp spelet igen.
Så kom det svenska målet också, Caroline Seger hamnade i målprotokollet, men målet bar Olivia Schoughs signatur. Hennes iskalla dribbling och passningsfint på kanten följt av framspelningen till Seger lyckades äntligen dyrka upp det danska försvaret.
Schough har gått från löpvillig men trevande nykomling till att spela en allt viktigare roll. Och om vi pratar framtid var det helt rätt av Pia Sundhage att låta Stina Blackstenius komma in och känna på hetluften, varenda minut innebär ovärderlig rutin i längden.
I det gamla stjärngardet visade Caroline Seger sitt gamla goda jag innan hon blev skadad och gick ut. Nilla Fischer ser också lättare och snabbare ut igen, helt enkelt i bättre fysisk form än efter sommaren.
Måste finnas en gräns för Pias tålamod
Den som inte var sitt vanliga jag, än en gång, var dessvärre däremot Lotta Schelin. En så fantastisk spelare men i ännu en match mållös. Frågan är hur länge hon kan fortsätta att inte göra mål och förbli i startelvan. Sundhages tålamod med Schelin är med rätta stort, men någonstans måste en gräns finnas.
Bakåt sattes Sverige på allt hårdare prov, som det ofta blir när man har många lägen men inte förvaltar dem. Varken Jessica Samuelsson eller Elin Rubensson hade någon bra kväll på sina kanter.
Så visst var det en dejlig, härlig, seger. Den gav tre poäng den gav mersmak. Sverige har börjat något nytt och det var helt nödvändigt, för att ha en chans på både EM och OS.
Danmark är inte ett av världens bästa lag. OS-kvalet blir betydligt tuffare. Offensivt måste effektiviteten bli högre och defensivt är det fortfarande för svajigt. Mot de bästa lagen räcker det inte – inte än.
Men inför rekordpubliken på 11.244 åskådare som trotsat kyla och höstmörker gjorde Sveriges lag det man skulle.
Vann och fortsatte på den inslagna nya vägen.
Inte utan felsteg, men i rätt riktning.