Frida Wallberg bryter tystnaden

Publicerad 2013-07-21

Efter skräcken: ”Jag är glad att jag ens sitter här”

Frida Wallberg talade ut om knocken i Sportspegeln.

Hon har överlevt en hjärnblödning.

Nu talar Frida Wallberg ut om den omskakande tiden efter matchen som kunde ha tagit hennes liv.

– Jag tränar minnet, att räkna och att läsa. Det är känslomässigt. Jag vet inte ens om jag kan bli fullt återställd, säger hon till SVT Sport.

Den 14 juni är ett datum som Frida Wallberg, 30, alltid kommer att minnas.

Det är datumet för den sommarkväll som hon knockades i en titelmatch mot Diana Prazak, 33, fördes till sjukhus med en hjärnblödning.

Nu är hon uppe och pratar igen – men det var ingen självklarhet.

– Jag går med ständig värk, varje dag. Ena dagen kan det vara okej, nästa dag så har jag fruktansvärd värk. Jag äter mycket medicin fortfarande och kan inte planera så mycket. Jag tar en dag i taget, säger hon i en intervju med SVT:s Sportspegeln.

”Att jag ens sitter här är fantastiskt”

Det är en lågmäld Frida Wallberg som spräcker tystnaden för SVT:s kameror.

Det har gått över en månad sedan matchen och det som vi flesta tar för självklara, grundläggande kunskaper är inte det för henne.

– Det är väldigt känslomässigt. Att jag ens sitter här är fantastiskt. Jag kunde inte ens gå från början, nu kan jag det. Det har varit väldigt mycket sjukhus och rehabilitering. Jag tränar minnet, att räkna och att läsa. Det är känslomässigt. Jag vet inte ens om jag kan bli fullt återställd, fortsätter hon.

”Vara den mamman jag alltid varit”

Nu tänker hon inte ens på proffskarriären, om den är slut.

Det enda som betyder något är vägen tillbaka mot att bli den person hon var före kvällen den 14 juni.

– Det enda jag vill är att komma tillbaka till att vara den mamman jag alltid varit för Nellie. Och att kunna vara den Frida jag alltid har varit. Jag är bara glad att jag ens fått chansen att kunna kämpa mig tillbaka, det är inte alla som kan. Jag är inte deprimerad för det här. Det är sånt som händer på elitnivå. Nu blev det olyckligt, men jag kommer kämpa mig tillbaka. Man ser annorlunda på livet... mer positivt. Jag är glad att jag ens sitter här, avslutar hon.

Följ ämnen i artikeln